Ja, nu börjar jag landa ifrån turen med läkaren.

Jag drar det lite kort bara.

Han gav sej inte alls. Han vidhåller att jag är knarkare, ja, att jag var det då och är det fortfarande. 

Och att jag har gett bort mediciner, det vidhåller han likaså. Han har inga bevis, men så är det bara. 

Då får man skriva det i patienternas journaler. (Eh?)

Det var ett långt samtal, otroligt jobbigt  och efteråt var jag helt slut i hela kroppen! 

Jag hade en väninna här, hon satt bredvid mej  . Jag kan inte nog betona hur mycket det betydde för mej. Utan henne hade jag nog brutit ihop totalt. 

Nu blir det anmälan, allt blir klart imorgon hoppas jag. Patientnämnden ska ringa mej imorgon. 

Sen ska jag ta kontakt med Landstingsrådet och berätta för henne (ja det är en hon) hur det går till i "hennes" landsting.

Jag hoppas detta kan få landstinget att få upp ögonen hur en del läkare behandlar sina patienter. Jag hoppas iallafall.

Detta har tagit upp hela jag nu i en hel vecka. Jag tänker på det dag och natt. Jag kan inte sova i vanliga fall på grund av smärta, men nu är det ännu sämre. Jag grubblar och funderar. 

Men nu tar jag nya tag. Det här ska gå vägen och jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att någon ska kunna bli hjälpt av min kamp. Det skulle göra mej så glad.

Det är en kamp mellan David och Goliat, det känns som om jag slår huvudet i betongvägg, men det här SKA gå. Så är det bara.

Jag SKA inte låta mej brytas ner.

Jag har också turen att ha en massa olyckssystrar på min sida. Som kämpar och ger mej en massa goda råd och peppar mej. 

Nu har jag ont. Riktigt ont. Kroppen har tagit stryk rejält de här senaste dagarna. 

Så nu blir det till att ta det försiktigt resten av veckan, så nästa vecka kan bli en bättre vecka.

Ha en god natt nu och ta hand om er.   

Här kommer en av kommentarerna jag fått om min rullstol.

Jag vill bara påpeka att jag alltså ska få en manuell rullstol, en sådan man få rulla framåt själv, med händerna. Det är därför jag skrev om mina händer, armbågar och axlar, som inte klarar av det så bra.

Att sitta vid datorn är något som ger mej mycket, även om jag inte kan göra det särskilt lång tid i taget.

Jag gör mina inlägg i omgångar innan jag lägger ut dom, eftersom jag inte kan sitta för länge.

Jag ville bara klargöra det, så ni inte tror att jag är fullt frisk, bara för att jag klarar av att blogga. Bloggandet är en ventil jag behöver, och jag vill inte sluta med det.

Nu kommer kommentaren, jag hoppas du fick ett tillfredställande svar.   

"Hej Anna! Jag slank precis in på din blogg och hoppar lite mellan kategorierna och hamnade här efter att inte ha läst nämnvärt mycket om dig men jag blev lite fundersam, på ett bra sätt så tolka mig inte fel.

Du skriver att du inte skulle kunna åka runt i en rulle för att dina händer/armar/axlar är så trasiga men det som slår mig då är hur du orkar sitta och skriva här vid datorn? Jag menar som sagt inget illa, har en kompis med EDS så jag är bara rent nyfiken "hur det känns" när du sitter vid datorn för det borde vara mera påfrestande att sitta här och skriva mot att styra spaken på rullen då dom går väldigt lätt framåt."