Nu orkar jag inte mer. 

Orkar inte läsa bloggar. Orkar inte kommentera rättare sagt, och då vågar jag inte läsa heller...

För jag vill visa att jag varit där.

Men om jag ska vara riktigt ärlig, så har jag lite ont just nu. 

Jag får nog inte mer än jag förtjänar, men det är lite jobbigt bara.

Återkommer kanske en annan gång, om intresse finnes. 

(Har funderat många gånger på hur i hela friden någon kan vara intresserad av att läsa om mitt otroligt tråkiga liv. Men sen har jag ju fått privilegiet att få hjälpa några och fått så mycket glädje av det. Fast nu har jag inget kvar att ge tror jag. Bara en massa skit, smärta och andra patetiska saker. Det är bättre ni tittar på länkarna till höger här och läser bloggarna där, de är MYCKET bättre.  Kram! ) 

Igår var jag helt "död". Aj aj...

Men idag tänkte jag i mitt stilla sinne, att jag skulle klara av att ha lite roligt, för en gångs skull.

Jag och min man delar intresset för offroad körning. Vi kör våra Land Rovers över stock och sten, på banor och i skogen.

Idag var det träff i distriktet, i vår grusgrop. 

Familjen åkte före mej, eftersom jag visste att jag inte skulle klara av att vara där hela dagen.

Men jag tänkte komma senare för att få köra lite grann. Bara lite...

Det tror ni va? 

Nehej då, jag klarade inte ens av att köra på vägen ner till gropen, som är lite knölig med hål och lite gupp.  

Det var kört.

Så nu har min sjukdom tagit det ifrån mej också.  

Jag skulle ju inte bli så förvånad egentligen antar jag, den har ju tagit allt annat ifrån mej, men jag blev verkligen paff....

Jag hade nackkrage och ortoser både högt och lågt. Ändå gick det inte.

Jaa, nu då?