Nu känner jag att livet är på väg på en annan väg igen.

Det är inte så lätt att omvärdera hela livet, gång på gång, kan jag tala om. 

I påskas vandrade jag på Omberg i flera timmar. Sakta,  men ändå gick jag, länge.

Nu kan jag inte ens gå hundra meter. 

Just promenaderna har varit min enda chans till "träning". Jag har försökt träna på alla sätt som finns, tror jag. Och det slutar alltid med inflammation i lederna och i ledvätskan. (Det heter synovit)

Men promenader har varit min räddning kan man säga. Dessa dagliga promenader med hundarna, som gjort mej så gott, både i kropp och själ.

Det har varit min räddning många gånger, för att få rensa kroppen och själen. 

Jag är av den åsikten att om man gör något som inte fungerar, så måste man ändra på det, tänka om och göra saker på ett annat sätt, för att få det att fungera. 

Men just nu står jag handfallen. Rullatorn gör ju att jag kommer ut ändå, men då får jag välja mellan pest och kolera. Ska jag få ont i ryggen eller händerna? 

Händerna, armbågarna och axlarna tar stryk av rullatorn, det kan jag säga efter bara ett par gånger med den.

Men ryggen och bäckenet blir bra avlastade.

Detta tål att funderas på. Jag brukar finna en lösning, det gör jag till slut, men just nu känns det lite hopplöst.

Sen är jag där igen, det här med bloggen. Nu när jag är i ett skov som bara går utför, där kroppen bara blir sämre och sämre, gör jag verkligen någon nytta med bloggen då? 

Jag vill ju hjälpa folk, inte sänka dom....

Asch, vad det ska vara svårt ibland....

 

Pianick

27 september 2011 10:48

Klart du ska skriva.Mega kram

Anna

27 september 2011 22:34

Tack vännen. Kram!

 

Malin

27 september 2011 14:55

Du gör nytta....du delar med dig. Vi får läsa hur du hanterar din vardag i ljusa och mörka stunder och det är till hjälp för oss, dina kunskaper med allt du gått igenom den är ovärderlig....glöm inte det <3 Promenaderna...ja....inte blir de längre iaf. Men de som blir även om det blir mer sällan är så mycket mer värda..du gör så mycket du kan...i din takt..! Kram vännen

Anna

27 september 2011 22:34

Asch, jo men nu är det mest bara mörkt igen... Blir så himla frustrerad...
Tur att jag har min olyckssyster.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu hoppar jag över till den nya bloggen. Välkomna dit.    Ehlersdanloslife  ...

Jo, jag är nog det ganska ofta. Jag vill gärna tro det bästa om folk, även om livet har lärt mej att man ofta inte ska det. Rent krasst.    (Sen kan man självklart "hit the jakpot" också, jag träffade ju min allra bästa vän på nätet, via ett foru...

Snart är jag klar med min nya blogg.   Den här kommer finnas kvar, så klart, men jag byter bloggleverantör. Det är för att jag måste kunna blogga från mobilen, vissa dagar klarar jag inte av att sitta vid datorn. Då är den andra enklare.   Så s...

Ja den har visst gått och gömt sej tror jag... Herrejösses så trött jag är!!! Jag vet att det beror på mitt minimala näringsintag, men alltså, jösses...     Tänkte visa bilder på operationsärret på magen. Det är "finare" än jag trodde det skull...

      Visst längtar vi lite efter vår och sommar nu va? Värme är alltid bättre för min kropp, antar att det är så för er också, så jag lägger ut lite längtansbilder åt er, så ni har något att dagdrömma om.     Natti.     ...