På måndag åker vi! Husvagnen ska packas och fixas iordning inför avresan. Det ska bli så härligt! Jag ska verkligen försöka ladda mina batterier så de är fulladdade. Sen blir det till att börja hushålla på krafterna känner jag. Jag måste skärpa mej. 

Satt och kollade lite på mina bilder och blev bara tvungen att dela med mej av detta. 

   Min dotter och min ena hund. Hundarna älskar att ligga i hennes säng i husvagnen, vare sej hon är där eller inte. Ibland har hon alla tre i sängen, två storpudlar och en liten toypudel, det ser härligt och väldigt trångt ut kan jag tala om!!  

Nu längtar jag verkligen till vi åker, även om jag vet att jag kommer få ont av sängen i vagnen. Det skiter jag i.  

Nu ska väl snart försöka sova lite inför morgondagen. Men jag börjar bli stressad redan över att jag måste sova. Ni vet, så där så att jag säkert inte kommer kunna sova. Bara för att jag måste.  

Gonatt.      

Ja, nu är klockan snart två på natten.

Skallen värker och dunkar.

Nacken och axlarna värker.

Höger arm gör ont, för att nacken gör ont.

Ryggen är på gång med ett ryggskott.

Höfterna gör ont, båda två. 

Handlederna, särskilt då höger, känns som om de har gått av.

Vänster hand sover konstant, samtidigt som den gör ont. 

Knäna gör ont hela tiden, och gör tio gånger ondare när jag rör mej.

Fötterna känns som om de brinner.

Sen är jag yr i skallen också. 

Det blir nog bra det här.   

Snart blir det sängen. Måste ju försöka.     

Ja ibland gör man saker som är, helt enkelt, korkat. 

Ni vet när man gör saker som man vet att man får sota för. Fast man gör det ändå. För att man tycker det är kul, för att man tycker att det ger en mycket. 

Idag har varit en sådan dag.

Det slutade med ett "anfall" av hjärtklappning, svettningar och skakningar. I bilen. När jag körde. Hmpf..... Tur att bilkörning sitter i ryggmärgen. För jag blev faktiskt aldrig farlig. Jag hade full koll på bilkörningen, det var bara det att hjärtat rusade och jag svettades och skakade. Ingen yrsel eller så. Men fanken så otäckt.

Jag har gjort en massa saker idag, som jag vet tar ut mej. Det kändes som om kroppen helt enkelt sa ifrån. Den talade om för mej att det var för mycket. Lägg av!!! Typ....

Gjorde jag det då? Nävars.....

Det bli en likadan dag imorgon, nästan. Jag måste. Jag vill. Det är roligt. Det ger mej en massa i själen. En massa gott. Men är det värt det? Just nu är jag osäker. För nu har jag ont, i varje fiber i hela kroppen. Fast jag har tagit en väldig massa smärtisar.

Aja, nu ska jag bara sitta här och se till att klockan blir så mycket, att jag kan få ligga kvar i sängen till Lillen vaknar. Det går ju inte att lägga sej för tidigt inte, fast jag är trött. Då får jag gå upp vid fem. Nä det vill jag inte juh!!!  

Förhoppningsvis sover Lillen till kanske sju, halv åtta, det vore underbart! Då får jag sova i fem timmar ungefär. Det är max.   Sen känns ryggen som om den ska gå av. 

Fast jag har ändå haft en bra dag, mitt i allt. Umgåtts med mina föräldrar, Lillen har fiskat med morfar och pappa i båten för första gången i sitt liv, och han stortrivdes! 

Så jag har ändå haft en bra dag. 

Nästa vecka kommer bli blä! Men det är då. Nu är nu.  

Nu har jag ont. Jätteont. Det KANSKE blir bättre till nästa vecka, men antagligen inte. Imorgon kommer jag har ännu ondare. Det vet jag. Men det är det värt. (Nästan)

Snart är det midsommar!! Det ska firas. Hemma. I lugn och ro. Jordgubbar, sill, potatis, nubbe, ett glas vin eller två. Ser fram emot det. 

He det bra nu!!!!

Kram! 

Nu måste jag försöka sova.

Då är det som någon slags magi som gör att det absolut inte kommer gå, det vet jag!  

Man har ju svårt att sova annars, men kära nån om jag verkigen MÅSTE, då är det kört!  

Särskilt när smärtan ligger på så där VAS 7-8 hela tiden. 

Men jag ska nog göra ett försök iallafall.

Natti natti.  

Ja, nu sitter man här igen då, framför datorn när resten av familjen gått och lagt sej. 

Inte för att jag känner mej ensam, jag sitter ju här ensam hela dagarna ändå.  

Fast man har ju lite tid på sej att fundera. Just nu är det livmodern som rör sej i tankarna. Också en himla sak att fylla skallen med va? 

Jag vill verkligen bli av med den, särskilt nu när jag bara blöder och blöder, och knappt har något uppehåll mellan. Men men, det ska bli gjort innan året är slut, det ska det!

Jag pallrade mej ut med hundarna idag,  tog en sväng i skogen tillsammans med dottern, när hon kom hem från skolan. Det var så himla skönt att röra lite på sej igen, även om det gjorde så ont! Jag bli så ledsen på skiten. Jag ska gå ganska mycket på semestern. Det bara SKA gå!!!

Fast jag hittade en massa smultron, redan! Jösses vad fort de har mognat nu!

   Lite suddig bild, jag håller på att lära mej mobilkameran. Men ser ni vad gott det ser ut! Lillen blev så glad när han kom hem, jag plockade ju stråt till honom.  

Imorgon har jag honom hemma hela dagen, jag ska inte ändra tiderna förrän efter semstern, så jag får se till att hitta på något att göra. Han är inte så lätt att tas med nu för tiden.   

Jag skulle nehöva ringa några samtal, men det kan jag inte räkna med att det går, med honom hemma. Asch, det finns fler dagar ju.    

Fast jag hoppas verkligen jag kan få sova lite inatt, lite mer än jag gjorde föregående natt. Två timmar är inte bra sömn, när man ska ha en liten hemma hela dagen. 

Det gick ju bara inte sova inatt, jag hade för ont och jag känner att det är likadant nu, så jag kan nog inte räkna med att få sova nu heller, tyvärr. 

Asch, gnäll, gnäll.  

Nu ska jag väl kolla på tv en stund. Och sitta vid datorn samtidigt, som jag brukar.    

Ja, det har det varit.

Så himla ont. Tog dubbel dos smärtisar, och det blir en jättedos kan jag tala om!! Men tyvärr hjälpte det bara till en viss del.

Klockan fyra imorse gick jag till sängen för att åtminstone få typ, vila en stund. 

Jag fick två timmars sömn. Ja ja, bättre än inget alls, antar jag.

Idag har jag ont överallt. Ja, verkligen överallt. 

Jag trodde att mitt skov hade planat ut, eftersom det verkade börja bli skapligt i helgen. Men nej. Bara att bita ihop och göra det bästa av det ändå. 

Men nu börjar jag känna mej sliten. 

Lite kort bara om det. Jag är ganska trött nu.  

Men jag bara måste slå ett slag för detta med att hålla en krets med positiv energi omkring sej.

En krets med människor som har positiv energi. Det ska man ha omkring sej. 

Energisugare är riktigt illa för sådana som vi. Vi har en sjukdom som suger energi, vi behöver inte ha människor omkring oss som gör detsamma. 

Det är jätteviktigt att tänka på det här tycker jag. 

Jag ville bara slå ett slag för det så här på nattkvisten, innan jag blir halvt medvetslös.     

Efter knappa två timmars sömn inatt känner jag mej sliten idag.

Kunde inte sova idag heller, och det är konstigt, för det brukar jag kunna. Jag tror jag är totalt övertrött helt enkelt. Går på "overdrive" på något sätt. 

Natten var riktgit jobbig, värken var på högsta växel.

Lite ytlig sömn bara, isärplockat i knappt två timmar. Inte bra. Inte bra alls. 

Nu har jag dragit i mej så mycket jag kan, med förhoppning att få sova lite mer inatt. Man kan ju hoppas.  

Annars har jag fått lite gjort idag iallafall. Varit ute i trädgården med Lillen och maken. Vädret har ju varit skapligt, även om det inte varit så varmt. Ganska så perfekt för min del. Det ska vara lagom, äkta svenskt lagom.  

På måndag ska jag till ortopeden, kl 14.05 Ja, fem över två. Löjlig tid tycker jag, om de verkligen har skrivit rätt.  

Jag har stora förhoppningar om att få rätt hjälp. Det är en ortoped som potentiellt sett kan engagera sej, om jag har tur. Och det kan jag väl få ha för en gångs skull, eller hur?      

Jag känner mej ganska utsliten just nu. Det har varit en nedåtgående spiral länge nu. Det tar på kroppen känner jag. 

Skulle behöva göra något åt min smärtstillande medicin. Ska ta tag i det. Sen.

Jag ska ta tag i det här med min p-stav också. Jag ska!  

På måndag. Hoppas jag. Om jag kommer ihåg det.