Ja, jag undrar ofta hur våra kroppar fungerar egentligen.

Jag har tagit väldigt starka smärtstillande i många år nu. Jag har inga biverkningar i stort sett, inte nu längre. Jag hade ju lite i början, för flera år sedan.

Lite yrsel och illamående hade jag. Men inget farligt. 

Det enda jag lider av idag är ju förstoppning, som jag medicinerar för. Det får man ju av morfinpreparat, så är det bara.   (Blev jag för personlig nu tro? )  

Men idag då. Jag tog Tramadol, som jag tar när jag inte har så ont, eftersom de inte hjälper så bra längre.

Det tog en timma så skakade jag som ett asplöv. Yr i skallen som bara den. Kände mej jättekonstig.

Det höll i sej i flera timmar. Nu känns det bättre, även om jag fortfarande är yr. Fast nu har jag ju tagit de starkare tabletterna också. Som jag inte har reagerat på de senaste åren.

Det är väldigt konstigt att jag plötsligt reagerar på medicinerna tycker jag.

Men det så klart, jag har haft störtblödningar i en vecka nu. Kroppen har fått ta en del stryk. Det kanske beror på det?

Vad tror ni? Har ni varit med om något liknande? Att ni plötsligt regarerar på mediciner som ni inte har reagerat på, på länge?

Nu måste jag försöka sova.

Då är det som någon slags magi som gör att det absolut inte kommer gå, det vet jag!  

Man har ju svårt att sova annars, men kära nån om jag verkigen MÅSTE, då är det kört!  

Särskilt när smärtan ligger på så där VAS 7-8 hela tiden. 

Men jag ska nog göra ett försök iallafall.

Natti natti.  

Jo, jag planterade en massa frön för ett tag sedan. Jag gillar att kunna äta färska morötter, obesprutad sallad, lägga in egna rödbetor och så. 

Fast när jag vattnade häromdagen så insåg jag att jag stod och bara glodde.  

Vad i hela friden är det som växer där?????? Titta på raden längst till vänster i bild.

   Syns lite dåligt, men det är ganska höga plantor med lite gummiaktiga blad. Jag stog som ett fån och funderade på vad i hela friden jag har planterat där?????  

Det andra är vanlig sallad, sådan där hmmm, f*n nu glömde jag vad den heter också. Och den längst till höger är ruccola sallad.

Igår satt jag och gick igenom fröpåsarna och insåg att det är broccoli!!!! Har jag planterat broccoli????

He he, ja där ser man!!    

Vilken dag.

Jag tänkte först inte skriva något, för jag är så himla nere. Det är bättre att skriva något när man har något roligt att skriva om känner jag. En blogg om en sjukdom kan lätt bli så himla negativ, om den skrivs av fel människa. Och ibland, eller ganska ofta, så är jag just fel människa. 

Ja la ett inlägg på ett forum jag är med i förut, men det var så deprimerande att jag knappt fick några svar. Jo, jag fick svar av en som jämnt är så himla mysig och glad. Jag lovar att jag fick henne att deppa ihop också. 

Asch, orka! (Som min fjortonåriga dotter säger väldigt ofta )

Lägger ner nu. Orkar inte riktigt med den här smärtan just nu. Jag är en jäkla mes.    

Den där knölen alltså. Den som sitter där mellan axlarna. Den gör ont! 

Huvudvärk är något så in i den irriterande. Jag har många olika sorter, men dagens och kvällens består av ett ilsket surrande som går upp och ner. Sedan har jag en yrsel som heter duga också. 

Jag brukar ju få blodtrycksfall, men det här med yrsel är något nytt. Iallafall utan alkohol.  

Hoppas det blir bra till imorgon, för jag har tillräckligt med ågren över att inte räcka till för min son som det är. Suck och gnäll.    

Ja, nu sitter man här igen då, framför datorn när resten av familjen gått och lagt sej. 

Inte för att jag känner mej ensam, jag sitter ju här ensam hela dagarna ändå.  

Fast man har ju lite tid på sej att fundera. Just nu är det livmodern som rör sej i tankarna. Också en himla sak att fylla skallen med va? 

Jag vill verkligen bli av med den, särskilt nu när jag bara blöder och blöder, och knappt har något uppehåll mellan. Men men, det ska bli gjort innan året är slut, det ska det!

Jag pallrade mej ut med hundarna idag,  tog en sväng i skogen tillsammans med dottern, när hon kom hem från skolan. Det var så himla skönt att röra lite på sej igen, även om det gjorde så ont! Jag bli så ledsen på skiten. Jag ska gå ganska mycket på semestern. Det bara SKA gå!!!

Fast jag hittade en massa smultron, redan! Jösses vad fort de har mognat nu!

   Lite suddig bild, jag håller på att lära mej mobilkameran. Men ser ni vad gott det ser ut! Lillen blev så glad när han kom hem, jag plockade ju stråt till honom.  

Imorgon har jag honom hemma hela dagen, jag ska inte ändra tiderna förrän efter semstern, så jag får se till att hitta på något att göra. Han är inte så lätt att tas med nu för tiden.   

Jag skulle nehöva ringa några samtal, men det kan jag inte räkna med att det går, med honom hemma. Asch, det finns fler dagar ju.    

Fast jag hoppas verkligen jag kan få sova lite inatt, lite mer än jag gjorde föregående natt. Två timmar är inte bra sömn, när man ska ha en liten hemma hela dagen. 

Det gick ju bara inte sova inatt, jag hade för ont och jag känner att det är likadant nu, så jag kan nog inte räkna med att få sova nu heller, tyvärr. 

Asch, gnäll, gnäll.  

Nu ska jag väl kolla på tv en stund. Och sitta vid datorn samtidigt, som jag brukar.    

Ja, det har det varit.

Så himla ont. Tog dubbel dos smärtisar, och det blir en jättedos kan jag tala om!! Men tyvärr hjälpte det bara till en viss del.

Klockan fyra imorse gick jag till sängen för att åtminstone få typ, vila en stund. 

Jag fick två timmars sömn. Ja ja, bättre än inget alls, antar jag.

Idag har jag ont överallt. Ja, verkligen överallt. 

Jag trodde att mitt skov hade planat ut, eftersom det verkade börja bli skapligt i helgen. Men nej. Bara att bita ihop och göra det bästa av det ändå. 

Men nu börjar jag känna mej sliten. 

Jo då, jag fick två veckor utan mens. Efter drygt två veckor med störtblödning så har jag varit blödningsfri i hela två veckor!! 

Sen satte det igång igen, jodå.

Blir precis matt i hela kroppen, och sen blir smärtan i lederna alltid värre när jag har mens.

Men något positivt har ju kommit ur denna veva, jag har äntligen ringt gyn... De ska ringa upp nu vid elva. Då ska jag ta upp det här med min p-stav, så den tas ur. Sedan ta det här med att ta bort livmodern. Det är lika bra, jag orkar verkligen inte mer nu.

Jag har haft det så här sedan jag var elva år. Enda gångerna jag har varit blödningsfri någon längre stund är när jag varit gravid. Men så fort barnet kommit har jag haft en blödning i åtta veckor, sedan fri i två veckor innan mensen kommit tillbaka som "normalt" igen. Jag har helammat mina barn i ett halvår. Inte har det hjälpt inte.  

Men men, nu är första steget taget iallafall. Det känns skönt. Det ska bli kul att höra vad de säger på gyn. De vet säkert inte vad EDS är heller, så jag får förbererda mej på att förklara. 

Så nu, vänta på samtal.