Hade nöjet idag att få umgås med en väninna hela dagen och hjälpa henne med hennes hund.

Det är så otroligt roligt att hålla på med hundar och hjälpa andra med det jag kan hjälpa till med.  

Det finns inget som är så givande som att hålla på med djur, och dessutom hjälpa en vän.

Det är ganska tufft, eller rättare sagt väldigt tufft, att nästan aldrig vara behövd.

Jag har inte jobbat på tretton år. Har man ett jobb så är det ju alltid någon som behöver en och det man kan. Det är jätteviktigt.

Att många sen tror att man "går hemma" och njuter och bara latar sej, för att man är lat, det är jätteledsamt.

Att man har en svår kronisk sjukdom är ett heltidsarbete, i stort sett, och dagarna är ofta ett myller av outgrundlig smärta.

Att då få nöjet att få hjälpa någon med något man kan, är totalt ovärderligt!!! Så himla kul!!!    

Att jag nu har extra ont och fått ta lite extra piller är det ju värt. Totalt. 

Tack min vän för en underbar dag och härligt sällskap, både från tvåbent och fyrbent.   

Det blev en promenad med dottern och hundarna till slut! Helt underbart att komma ut i skogen, även om det gick sakta och  jag fick ondare efter.  

Jag gick en liten annan väg idag, jag brukar inte gå den eftersom man måste gå igenom en av grannarnas trädgårdar.

Men idag kom jag inte igenom där jag brukar gå, det var fullt med brännässlor där. (Kära nån var det så länge sen jag gick där?)

Men jag hittade två otroligt vackra buskar med helt underbara blommor! Någon som vet vad det är?

         Den ena växte mitt ute i skogen, där ett hus stod för drygt hundra år sedan, och den andra vid ett av de gamla torpen här. Jag blev glad i hela själen när jag så de här färgklickarna! Lite larvigt kanske, men jag kan bli så himla glad över hur naturen fixar.  

När maken kom hem fick jag hjälp med att flytta kycklingarna in till de stora, i en liten fålla, så de får vänja sej vid varandra. 

Det gick bra, även om det var lite stressande för de små.   Men de får det så himla bra där inne sen, mycket plats och en duktig tupp som skyddar dom.   Skönt att få det gjort. 

Sen tog jag in tvätten som hängt på altan i tre dagar nu, jag har inte klarat det förut. Tvättade en maskin till. Och fy f*n varför skriver jag om detta?????   Asch då. 

Men jag bara måste dela med mej av min älskade lille kille! Han fick använda vattenslangen och en trasa för att tvätta sin "bil" idag. Tänk vad lite som behövs för att göra en liten kille lycklig? 

Nu blir det att sitta tillbaka en stund innan jag kollar in lite bloggar, min rygg är inte bra. 

Ha en fin kväll!  

Magen vill inte vara sams med mej. Ingen större idè att försöka sova än. 

Vet inte hur mycket värktabletter jag vågar dra i mej. Inte bra att maskera smärtan för mycket heller, känner jag.

Men jag tror och hoppas på att det ska ge med sej. 

Fast jag ska erkänna att jag är lite nervös för vad det kan vara. Och hur mycket mitt fentanylplåster maskerar hur ont jag egentligen har. 

Ja ja, det ordnar sej nog.

Tänkte iaf göra en rabarberpaj imorgon till gästen/gästerna kommer. Det har jag lovat och det ska jag göra, om jag bara kan stå på benen. 

Ett annat projekt som måste göras är att introducera de små piplarssons till de stora kacklande sakerna.  

Ja, alltså flytta över kycklingarna till de stora hönsen och tuppen. Det är alltid lite nervöst att göra det. Man vet aldrig hur de stora ska reagera, de kan nämligen bli skitsura och attackera de där små.

Jag måste fixa så att de små har en liten fålla att vara i en dag eller så. Så de kan vänja sej gradvis.

Eller så kanske jag släpper ut dem bara och hoppas på det bästa.

Jag har gjort detta så många gånger och med så otroligt många kycklingar och har sett det mesta.

Det ska bli kul att få en vettig liten flock igen. Det har varit för lite med tre hönor och en tupp. Som mest hade jag över hundra.  

Det skulle aldrig kroppen klara av nu, men några vill jag ju ha. Jag betalar dottern för att mocka ut och hålla rent, för det klarar jag ju inte längre. Men plocka ägg och ge mat och vatten klarar jag än så länge, som tur är. Det är ju halva nöjet liksom.  

Ja det märks att klockan är mycket igen och att jag är lite såsig i skallen. Nu blev det visst en massa dravel igen.  

Nja, nu ska jag nog försöka få sömnen att komma till ögonen så jag får till ett par timmars sömn inatt iallafall.

Natti. 

Underbar, mysig och hemsk, allt samtidigt. 

Fått umgås lite med min stora kille, han var här och jobbade lite. Härligt att få träffa honom.  

Sen har jag, korkad, i vanlig ordning, gjort en massa annat också.

Plockat 10 kg krikon som jag sen satt och kärnade ur. Kuuuuuul.  

Det ska göras vin av dom, och det behövs tio kg till.... He he. Tillgången är det inget fel på, vi har massor, men det är allt lite arbete..... Men kul, samtidigt. Gott ska det väl bli också, hoppas jag. 

Imorgon börjar Lillen på förskolan igen, han har varit hemma sedan midsommar! Kära nån, hur ska det gå? För mej alltså?  

Det ska bli skönt, samtidigt som det ska bli så tomt och konstigt. Men han behöver det, och jag behöver det.

Vi pratade om det idag, och han verkar se fram emot det, tror jag. Han ska "jeka tatto" och så. Leka med traktorn alltså, som vanligt.      

Tränade N den store grå på apportering av död fågel idag. Han har bara apporterat dummys förut, men det här tyckte han var väldigt kul, och han fattade direkt! Himla kul!!   Tänk om jag kunde klara lite sådant med honom? Lite träning? Det vore helt underbart. 

Fast nu kan jag ju knappt gå, så det är nog för mycket begärt.   

Ja ja, det kanske blir bättre. 

Nu har jag rejält ont, men det är ju priset jag får betala för att göra något kul, och samtidigt lida av konstant sömnbrist. 

Blir kanske bättre när jag får chansen att sova en stund mitt på dagen. 

Från och med imorgon är det rökstoopp som gäller också.   Jag har lovat att sluta röka den 1 augusti,och då är det ju bara att göra det, inte sant? Så, nu röker jag de sista jag har, sen får det vara bra. Det ska bli skönt, jag slutade i 7 månader förra året, och det var så otroligt skönt, men var så dum att jag började igen. Men, nu nya tag! Det är ju en win win situation som man säger på engelska.   

Nu blir det till att kolla på tv en stund till, sen försöka sova.   

Ha det gott alla!   

Nej, för det skulle ju regna idag.

Har det gjort eller? 

Neeeeej då, en liten skur nu bara! Typiskt va? 

Tur att det finns fler helger att åka på, även om det kommer dröja nu till nästa lediga helg.

Vi åkte och tittade på fri fart race på kanalen istället. Det var faktiskt väldigt kul! De hade en sträcka på kanalen (Göta Kanal) vid Ljung där några småbåtar fick köra det fortaste de kunde! Oj vad det gick!! Och Lillen tyckte det var väldigt kul, ska tilläggas.  

Sedan invigde vi Max i Mjölby, vi brukar väldigt sällan äta ute så där, men man var ju tvungen att testa,, Max är ju bäst av de där haken, tycker vi.  

Vi hade alla tre hundarna med på båtracet och jag bara måste berätta att min gråa stora fara skötte sej helt otroligt bra!

Jag blir så glad när mina djur plötsligt får insikt, eller vad man ska kalla det för.  

Han brukar bli totalt tokig när han ser andra hundar, men idag så gjorde han "bara" ett utfall, sedan var han lugn, om man var lite med.

Ni kan inte ana vad skönt det är!  

Jag kan inte ha 25 kilos hundar som gör utfall som drar omkull mej, det funkar inte, de sliter sönder mej.

Så det här var underbart skönt.    

Jag har jobbat hårt med att de ska gå fint utan att dra vid promenader, det är jätteviktigt för mej. Annars skulle jag inte kunna gå med dem.

Som tur är är ju pudlar lättlärda, även om just den egenskapen inte alltid är bra, om ni förstår vad jag menar... Olater lärs ju in snabbt de också.   

Men självklart, visst har jag ont nu. Lite extra smärtisar har jag fått ta. Men en bra dag blev det ju trots allt.

Sen har jag plockat krusbär, drygt sju liter. Det ska bli saft, sylt och gelè tänkte jag.

Men en annan dag.  

Ha en fin kväll!

Ja inte är det bara JAG som är tok här i huset inte...

   Frisse tok-kisse är det också.   

Mina hundar är inte speciellt snälla mot honom. Ja, inte elaka heller, men en smula hårdhänta....

Men den där knäppa kissen bara lägger sej ner och spinner. Och hunden puttar på honom, tar tag över ryggen och "smakar" lite. (Inte bett, bara nästan) Men den där kissen han bara spinner och ligger där...

Han passar in i den här familjen. Hunden också.   

Efter allt gnäll här ville jag dela med mej av något kul också.   

Ja, för första gången har jag kräkts av smärta. Kära nån. 

Jag har så pass ont nu, och då blir jag ibland lite...ja vad ska jag säga....korkad? 

Jag gör ofta lite för mycket när jag är inne i ett smärtskov, för det är ju kört ändå liksom. Otroligt korkat, som vanligt.

På förmiddagen gjorde jag en massa som jag inte bör, men som måste göras. (Så klart)

Sedan gick jag ut i skogen med två av hundarna. Mest för att hämta lite energi, på en av mina stubbar.  

Men eftersom det är juli trots allt så åkte svampkorgen med. Och jag hittade svamp, kantareller! Underbart, jag älskar att gå där i sakta mak och titta efter skogens guld, det ger mej en massa energi. 

Men. Givetvis ett men, och lite gnäll igen..

Efter ett par knäböjningar så gav kroppen upp. Varje gång jag reste mej så snurrade hela världen.

Till slut sa nog kroppen ifrån, för till slut så var jag tvungen att kräkas.  

Jag har ganska ofta ont så jag mår illa, men så här illa har det aldrig varit. 

Slutsats?

Nu har jag pressat mej för hårt, igen. 

Otroligt dumt att göra så här, men jag har ju gjort saker som jag tycker om att göra, nu när jag ändå har ont. 

Pysslat med hunden, gjort saft, lagt in gurka, plockat klarbär, gjort sylt, plockat svamp. 

Många förstår nog inte mitt tankesätt här, och det kan jag förstå. Men jag kommer till en viss gräns, sen lägger jag av. 

Gränsen är nog nådd. 

Nu får jag ta trappan ett steg i taget, jag kan knappt gå alls, och absolut inte fort. Jag sover sämre än på länge. Det gör verkligen ont, överallt. Hur i hela friden det nu gick till?

Ja ja, nu får jag skärpa mej. 

För nu står vi inte ut med fler gnälliga inlägg va?  

Var just ute med maken och hundarna på en (extremt långsam) kvällspromenad.

Kvällen är helt ljum och totalt vindstilla.

Vi gick förbi en hage med en travare och hennes föl först, som kom fram och nosade lite. Sedan kom vi fram till en hage med en massa schetlandsponnier med föl, och de är roliga, för de pratar alltid lite med mina stora hundar. Precis som de tror att de är kompisar. De är ju nästan lika stora...   

Annars har det gått lite på sparlåga idag, jag har haft en sådan där dag men otrolig trötthet. 

Det gör också mer ont än vanligt, det är riktigt illa nu om jag ska vara ärlig.  

Vi  hade fikabesök idag, och det livade upp! En trevlig pratstund med en vän brukar alltid få mej på bra humör, och så var det idag också. Vänner är obetalbara! 

Nu ska jag sitta här i natten och fundera på hur det ska gå med sömnen inatt, för smärtorna riktigt pulserar i hela kroppen just nu.

Men det ordnar sej nog, det gör det alltid! 

Carpe diem!!!