Åh vad jag hatar mej själv ibland. 

Jag blir så förbannad. På mej själv alltså.

Jag verkar ha svårt att uttrycka mej, i både tal och skrift.

Jösses, om så är fallet så ska jag nog sluta blogga... *funderar*

Om jag inte kan uttrycka mej på ett klart sätt i skrift så bör jag inte blogga, eller hur?

Om det jag skriver bäddar för missförstånd, så borde jag sluta, inte sant?

Tänk att dessa tankar alltid ska komma upp så fort jag vet att jag inte uttryckt mej tillräkligt klart....

Det är lite av ett lotteri det här med blogg. Förstår folk vad man vill säga, eller inte? Detta gäller ju livet också för den delen. 

Ibland verkar jag tala för döva öron. Är det någon ide då? 

Tål att funderas på...

Nu fiskar jag inte kommentarer där alla ska säga hur bra jag bloggar, som jag fått indikationer på emellanåt. (Finns en anledning till att bloggen är modererad)

Nej, det här är bara tankar som far runt i skallen, när jag vet att saker jag försökt få folk att förstå, inte har nått fram...

Petitesser. Lätt att hänga upp sej på när man inte mår helt okej. 

Det är för mycket nu. 

Åkte hemifrån tio i morse, kom hem tjugo över fem på kvällen. Gjorde mej redo för att åka igen, när något hände så jag slapp... Det som hände, har inte med mej att göra, och det var förfärligt, men jag ska erkänna att jag blev glad över att jag slapp att åka iväg igen....

Fast samtidigt hade jag blivit glad över att få jobba med min hund nummer tre också. Ihop med min vän. Men s*tan, jag är helt slut!! 

Det gör mej arg och frustrerad att jag inte kan. Hela tiden...

Idag har det också tillkommit nya symtom.

Mina partier som har domnat av i kroppen har ökats på. Höger ben hänger med ännu sämre nu, än igår. (Det går fort)

Det skrämmer mej.

Och smärtan... Den ska jag inte ens prata om. Så det gör jag inte. 

Men ändå var allt helt "okej" när jag kom hem och fick en stor kram av min lille kille, en puss av maken och en bamsekram av dottern.   (Ja, ni förstår hur jag menar nu va? Inte helt okej, men ändå helt okej...)

Jag har det ju också väldigt bra. Jag är lyckligt lottad. På många sätt. Det är ett faktum.