Ja det gör det..

Det finns en gräns för det mesta för mej. Jag är en sån där känslomänniska som inte visar mina känslor utåt. Men jag känner mycket. 

När någon slår ner på mej som mamma, då kan jag bli riktigt förbannad. Och ledsen. Någon sa att jag är en lat och dålig mamma idag. På Facebook. Ibland är den där jäkla FB inte så trevlig.... Aja, det är som det är, de får tycka vad de vill, de är väl perfekta själva antar jag.   

Jag sitter här ensam, och tycker lite, lite synd om mej just nu. Jag är ju ensam hela dagarna i veckorna, inget konstigt med det.

Men att vara helt ensam på, helgen, det är något helt annat det.  

Sen fick jag ont efter min härliga promenad i skogen idag. Jo det visste jag redan innan att jag skulle få, men ändå.... En smula irrriterande.  

Gnäll gnäll, jag vet!   

Ändå är jag nöjd med livet. Faktiskt. Carpe diem. 

Kunde inte låta bli!!! En sådan här härlig höstdag kan man ju inte bara missa... Måste ut till min stubbe!

Felet är att det blev lite FÖR bra, eh, typ.. Det här kommer jag få sota för, länge....

   Min snygga promenadkompis.    Den andra snygga promenadkompisen. Letar rådjur, som vanligt.    Inte så smart att gå här när man ser ut som jag i kroppen, men jag gick sakta och försiktigt. Men det så klart, jag har ju ont ändå, tyvärr.    Lite mumma i korgen.     

Ovanför är en rotvälta underifrån, ganska imponerande. Sen en bild till på mina vänner i skogen, även den där lille gubben. ;)

Hittade en sånt fint ägg nedanför ett träd, funderade på om de har ungar nu, för det så ganska nykläckt ut... Lite sent på året, kan tyckas.

Sen en bild på den härliga vägen hemåt.

Nu har jag faktiskt ont precis överallt, men det är det värt. På något sätt iaf, för samtidigt gör det så ont att jag nästan ångrar det.

Jädra kropp!!!