Ja, tjugo i två på natten alltså. Snart kan jag gå och lägga mej. Klarar ju inte mer än högst fem timmar i sängen utan att ryggen och nacken lägger av, så det får vara så.  

Imorgon får jag ställa klockan så jag kommer upp i tid. Jag ska vara på gyn klockan halv nio och ta ut min p-stav. Jag hoppas verkligen det ska göra nytta på min EDS. Hormonerna är ju inte nyttiga för oss, och hade jag vetat det hade jag aldrig satt in den där. Ont gjorde det också eftersom bedövningen inte tog, och folk inte lyssnar.

Nu ska jag be läkaren om ordentligt med bedövning, och sedan ska diskuteras om när/var/hur resten ska åtgärdas. Hysterektomin alltså. Jag hoppas på att det blir snart, så jag slipper alla problem jag har med allt som har med hormoner att göra.  

Suttit och läst lite bloggar nu, och jag har orkat kommentera på några. Felet är att jag känner att jag måste kommentera när jag hälsar på hos någon, och ibland orkar jag inte...

Att jag känner mej tvungen beror mest på att jag ser hur det är här på min blogg. Ibland kan jag ha 30 besökare och inte en enda kommentar. Inte för att jag vill ha sympati eller så, jag är bara sjukligt nyfiken på vem som är här inne och läser om mej.  

Man lämnar ju ändå ut ganska mycket personligt och jag vet att det finns några läsare som jag egentligen inte vill ska läsa här. Men det kan jag ju inte styra över, den är ju öppen, utom vissa låsta inlägg. 

Ja ja, tänk vad tankarna kan flyga iväg så här på nattkvisten.  

Gonatt nu alla!   

Träffade två EDS systrar idag. De kom hit och tog en fika på min altan. Såååååå trevligt och såååå givande!!!  

Måste göras om.

Men nu har jag visst gjort slut på mej helt och hållet. Hela dagen har gått i ett. Totalt slut.

Så idag har jag kört på som bara den. 

Jag har sådana dagar emellanåt. När jag har så otroligt ont, att det kvittar om jag gör en massa eller inte. 

Sitta still en sådan här dag gör varken till eller från. Typ...

Så nu har jag gjort två satser vinbärsgelè, skördat rödbetorna, kokat dom och lagt in dom. Gjort en dubbel sats med glass till morgondagens EDS träff här. Hemmagjort är godast, tycker jag iaf. Bara hoppas att gästerna tycker likadant.  

Vi hade en middagsgäst, jättetrevligt, men det medför ju lite extra arbete, även om det mest är sådant som jag själv tar på mej.

Jag plockade klarbär som jag gjorde kallrörd sylt av. Stog till och med och kärnade ur alla. Det ni!  

Men om jag någonstans trodde att lite extra göromål på en dag inte gör någon skillnad på min smärta och min kropp, så tror jag fel.

Nu har kroppen sagt ifrån helt tror jag. Det gör verkligen ont överallt. Och jag som trodde att jag hade ont överallt imorse. Jag hade visst fler ställen som kunde göra ont.  

Imorgon är en ny dag. Den ska fyllas med positiva saker, så är det bara. Fast det är ju faktiskt så att jag har gjort en massa saker idag som jag tycker är otroligt roligt att göra. Felet är att priset jag får betala börjar bli för högt.

Det känns vansinnigt tjatigt att jag hela tiden återkommer till detta. Jag behöver inse mina nya begränsningar. För min EDS har eskalerat något otroligt de senaste månaderna.

Trist inlägg inatt, men så får det bli ibland.

Ha det gott!  

Var just ute med maken och hundarna på en (extremt långsam) kvällspromenad.

Kvällen är helt ljum och totalt vindstilla.

Vi gick förbi en hage med en travare och hennes föl först, som kom fram och nosade lite. Sedan kom vi fram till en hage med en massa schetlandsponnier med föl, och de är roliga, för de pratar alltid lite med mina stora hundar. Precis som de tror att de är kompisar. De är ju nästan lika stora...   

Annars har det gått lite på sparlåga idag, jag har haft en sådan där dag men otrolig trötthet. 

Det gör också mer ont än vanligt, det är riktigt illa nu om jag ska vara ärlig.  

Vi  hade fikabesök idag, och det livade upp! En trevlig pratstund med en vän brukar alltid få mej på bra humör, och så var det idag också. Vänner är obetalbara! 

Nu ska jag sitta här i natten och fundera på hur det ska gå med sömnen inatt, för smärtorna riktigt pulserar i hela kroppen just nu.

Men det ordnar sej nog, det gör det alltid! 

Carpe diem!!!  

Jag har nu så ont i knäna att jag får ta trappan ett steg i taget. Det känns som ett stort nederlag. 

Jag värnar mycket om min förmåga att gå, även om den har blivit sämre de senaste åren. 

Det skrämmer mej mycket, jätte mycket, att det bara blir sämre och sämre på den fronten. 

Mina promenader med hundarna går nu så sakta, och har gjort ett bra tag, att den ena hunden har tappat muskler... En av hundarna rör på sej otroligt mycket ändå, i trädgården, men den andra rör sej liksom inte i onödan.  

Vi hade tänkt att åka till Astrid Lindgrens värld i höst. Jag gick ut på nätet och kollade priser och hur det ser ut där. Och parken är ju jättestor!!! Hur ska jag få det att funka? Finns det rullstolar att låna där? Ska jag ta tag i det faktum att jag har så svårt att gå, att jag antagligen behöver rulle snart ändå? Ska jag ringa arbetsterapeut nästa vecka?

Usch vad jag inte ser fram emot det, samtidigt som jag gör det. Huga vad skrämmande.  

Det är ju inte bara knäna, det är fötterna, vaderna, knäna, höfterna, ryggen och nacken som påverkar min förmåga att gå. 

Samtidigt är det ju bra att röra på sej. Även om jag nu får otroligt ont när jag gör det. 

Svårt det där....

Ja nu har jag varit ute med kameran i högsta hugg, det är så himla kul!! 

Annars mår jag faktiskt ganska dåligt just nu,(ha! just nu, det är ju mest gnäll nu, men ja ja) så jag tar vara på alla glädjeämnen jag kan.    

   Mamma spindel övervakar sina sisådär hundra små barn, ni skymtar en till vänster i bild, nertill. Har lite smått spindelfobi, men de är bra coola ändå.  

       Min underbara Drottningholmsros står i blom, i olika stadier nu. Otroligt vacker. 

   Pappa har byggt en sandlåda till Lillen. Extremt uppskattad kan jag tala om! 

   En ängaboll med blomfluga i. 

   Mjölkning pågår. Svartmyrorna mjölkar svartlössen på min jersmin. Himla häftigt tycker jag.  

   Såna här äter jag och Lillen nästan för många varje dag. Mums!!!!

Kvällens solnedgång på vår baksida. Otroligt vackert, om jag får säga det själv. Nu syns inte dimman, men den ligger tung över fälten.

    Kvällfoto på kycklingarna jag hämtade idag. Det är dvärg Kochin, könsvisande blandraser, Blomme och en Holländsk Vithätta. Alla raserna har jag haft förut, men kycklingar har alltid sin charm. Sööööööta!!!

   Kvällspratet med katten. Mattes pratkvarn.  

Jag hoppas nu att jag kommer få sova inatt. Jag har inte sovit mitt på dagen nu idag och igår. Det gör mej helt totalt slut! Jag får ondare och känner mej som en disktrasa. Jag hoppas jag får sova lite imorgon, jag behöver det.

Ha nu en fin söndag alla!

Ja, som vanligt fick jag börja med att kolla vad jag skrev igår.  

Helt otroligt vilket kort minne man har! 

Idag har det gått i ett. Alldeles för mycket och det känns lite som en följetong. Särskilt när jag måste göra saker som jag, tja, måste göra... Sådana där saker som man gör för att man måste, men inte är särskilt roliga. Ni förstår säkert vad jag menar.

Smärtan är på gränsen till outhärdlig. På gränsen.... 

Det har bara blivit för mycket av den varan nu ett tag, och då mår jag ännu sämre. Det är roligare att göra saker som man tycker är roligt. Eh.   Oj nu blir det visst mest dravel. Huvudet är inte vad det borde vara, hjärnan har sagt ifrån, den kan inte ta mer. Sorgligt, eller hur? 

Men imorgon ska jag iaf göra något roligt!

Jag är kycklingvakt åt en kompis, så nu ska jag passa på att öka min lilla skara höns med några kycklingar, när ändå värmelampor och kycklinglådor är igång.

Jag har haft höns och hållt på med avel och kläckning förut, men som med allt annat, har jag fått sluta.  

Nu har jag bara lite höns för äggens skull. Tyvärr fick vi avliva en höna häromdagen, så nu har jag bara tre kvar, plus tuppen Edvard Blom då.

Några fler måste jag ju ha, så nu blir det små piplarssons igen.     

Det ska bli kul att se hur många jag tar hem och vad det blir av det. Sedan hoppas jag verkligen att jag inte blir sämre så jag måste göra mej av med det lilla jag har, för då vet jag inte var jag ska ta vägen....

Men men, nu ska jag glädjas åt detta och göra det bästa av det jag har idag.

Carpe Diem

Tänkte ju lägga in en bild på vår ögonsten när den står på sin rätta plats, men det glömde jag så klart!  

Inte för att det är så intressant, men här kommer en bild iaf.   (Är lite stolt över vår vagn bara.)

    Nu ska bara all bråte bort också. He he.