Jag borde göra mycket, men jag tror det får vänta.

Ni vet, sånt där vardagligt. 

Städa, tvätta, röja...

Har inte orken och sen har jag så himla ont.

Magen är bättre, men inte helt okej än. Fast det är skönt att det går åt rätt håll kan jag tala om! Jag pallar inte riktigt med att få ont på ett nytt ställe, hjärnan får fnatt på något sätt. 

Men men, nu är det ju bättre, så det ska väl ordna sej.  

Tänkte försöka komma ut i skogen en sväng idag. Jag VILL!!! Om jag tar det försiktigt och går långsamt så ska det nog gå tror jag. Jag måste fylla på batterierna lite, och det gör jag bäst på min stubbe i skogen.  

Nu blir det en liten vilostund innan dagen fortsätter.

Ha det gott!    

Ja, ikväll, eller ja, igårkväll blir det ju nu, så stod jag inte ut längre, utan ringde 1177. 

Hon gav mej en tid till jourläkarcentralen direkt. Skönt, då åker jag dit.

Nä då, sen ringer hon efter sisådär 20 minuter och säger att hon har pratat med jourläkarcentralen, de vill inte ta emot mej. De har inte resurser till mej sa dom. Nähe?   

Då ringde hon gyn på US i Linköping (mina magsmärtor har ju kommit efter en skrapning) för att hon (och jag) tyckte det vore smidigt att få komma direkt dit för en undersökning.

Men neeeeeej då! Varför ska något inom sjukvården vara smidigt? Det vore ju dumt.  

Jag blev hänvisad till akuten..... Akuten! En lördag kväll i semestertider? Åh vad kul det låter då!  

Jag funderade först på att strunta i alltihop, men jag hade ju väldigt ont, och medicinerna jag tagit hemma hade inte hjälpt.

Så jag åkte dit till slut. Var där vid sju.

Där satt jag först i väntrummet, på de hårda stolarna, gick runt, satt en stund, gick runt, stod upp en stund, satt igen. Suck. Ont i ryggen blev det ju, värre än vanligt, inom tio minuter... Suck.

Sen fick jag komma in i själva akuten, och blev visad, gissa vad? En brits! Med en liten ursäkt till kudde..... Jaha, där skulle jag då vänta nu...

Försökte förklara att jag har en sjukdom som gör att jag har svårt att sitta, stå och ligga för länge, och absolut inte ligga på en brits utan kudde.... Men nej, ingen respons där inte....  

Timmarna gick. Smärtan i magen tävlade med smärtan i ryggen och nacken om vilken som var värst....  

Jag glömde ju självklart mina mediciner hemma, och var till slut tvungen att be om lite där. Oj oj oj, ska du ha det när du har fentanylplåster? Står det på din medicinlista? Det vet jag inte om jag kan fixa utan ordination. Det är starka grejor vet du. 

Nä???? Är det???? Det visste jag inte!!!!!   

Till slut fick jag lite av kvällsdosen iallafall, så jag klarade mej en stund. 

Mera väntan. 

Till slut, vid halv ett på natten kom han då till slut, gynläkaren.

Han såg snart vad felet var, eller vad han tror felet är. Han visste vad EDS var och hade stor respekt för vad den kan göra. Imponerande! och så han var noggrann. 

Det är cystan på min ena äggstock som har brustit, och läckt ut blod i bukhålan. Tarmarna reagerar väldigt starkt på det, även på normala människor, och ännu värre för mej som har EDS.

Skönt att veta vad det är, även om det inte finns någon quick fix för problemet. 

Kroppen tar hand om det själv. Man kan ta antiinflammatoriskt för att hjälpa, men eftersom jag får magsår så himla lätt så kan jag ju inte ta det.

Bara att ta min starka värktabletter och låta det värka ut. 

Ja så kan man ju tillbringa en lördagkväll i augusti!  

Men när jag kom hem halv två på natten och stängde av bilen stod jag en stund och bara njöt av den otroligt vackra stjärhimlen. Den är särskillt vacker när man bor på landet, eftersom man inte störs av något ljus. 

En fin avslutning på en skitkväll ändå alltså... 

Nu sitter jag här vid datorn en stund för att varva ner och låta smärtmedicinen göra lite nytta, innan jag ska gå och försöka sova en stund.

Långt inlägg ikväll, pust.

Kram på er!   

Magen vill inte vara sams med mej. Ingen större idè att försöka sova än. 

Vet inte hur mycket värktabletter jag vågar dra i mej. Inte bra att maskera smärtan för mycket heller, känner jag.

Men jag tror och hoppas på att det ska ge med sej. 

Fast jag ska erkänna att jag är lite nervös för vad det kan vara. Och hur mycket mitt fentanylplåster maskerar hur ont jag egentligen har. 

Ja ja, det ordnar sej nog.

Tänkte iaf göra en rabarberpaj imorgon till gästen/gästerna kommer. Det har jag lovat och det ska jag göra, om jag bara kan stå på benen. 

Ett annat projekt som måste göras är att introducera de små piplarssons till de stora kacklande sakerna.  

Ja, alltså flytta över kycklingarna till de stora hönsen och tuppen. Det är alltid lite nervöst att göra det. Man vet aldrig hur de stora ska reagera, de kan nämligen bli skitsura och attackera de där små.

Jag måste fixa så att de små har en liten fålla att vara i en dag eller så. Så de kan vänja sej gradvis.

Eller så kanske jag släpper ut dem bara och hoppas på det bästa.

Jag har gjort detta så många gånger och med så otroligt många kycklingar och har sett det mesta.

Det ska bli kul att få en vettig liten flock igen. Det har varit för lite med tre hönor och en tupp. Som mest hade jag över hundra.  

Det skulle aldrig kroppen klara av nu, men några vill jag ju ha. Jag betalar dottern för att mocka ut och hålla rent, för det klarar jag ju inte längre. Men plocka ägg och ge mat och vatten klarar jag än så länge, som tur är. Det är ju halva nöjet liksom.  

Ja det märks att klockan är mycket igen och att jag är lite såsig i skallen. Nu blev det visst en massa dravel igen.  

Nja, nu ska jag nog försöka få sömnen att komma till ögonen så jag får till ett par timmars sömn inatt iallafall.

Natti. 

Nej, det är inte helt okej med magen.

Den är uppsvälld så jag ser ut att vara gravid i sjätte månaden eller så. 

Så mår inte så bra, det gör uppriktigt sagt väldigt ont. Och så mår jag jätteilla. Har inte kunnat äta idag. 

Undrar lite vad de gjorde där inne...

Får väl se hur det går inatt.

Ha en fin lördag nu alla, själv blir jag ensam, Lillen och maken åker på bilträff som jag inte kunde hänga med på (snyft) och dottern sover hos en kompis.

Men jag hoppas jag får lite sällskap imorgon av kär vän. Eller till och med flera om jag har tur.

Sov gott!

Men klockan är ju bara halv ett.... 

Ingen idè att lägga sej för tidigt, för då får jag gå upp jättetidigt ju. 

Lillen brukar ju ändå sova till runt sju, och jag brukar klara fem timmar i sängen ungefär. Så klockan två är lagom att dra sej till sängs. 

Ja, det är ryggen och nacken som säger ifrån alltså, och särskilt nu. Den där britsen jag låg på efter operation var inte skön. Inte skön alls. 

Efter en liten stund sov båda armarna på mej och höger ben gjorde ont. Jäkla rygg....

Nej, nu tänkte jag släppa ut hundarna lite så de får kissa. Annars glömmer jag det också. Det är inte klokt, men jag kan verkligen glömma det mesta mellan himmel och jord.  

Magen mår inte helt okej efter ingreppet, men jag hoppas det är något helt normalt och att det går över.

Såret på armen efter p-staven blöder inte längre, men gör ganska ont. De hade ju satt blodtrycksmanchetten över det såret också.... Det kändes att ta blodtrycket varje halvtimme kan jag tala om....  

Ja ja, nu blev det en massa dravel igen. Det verkar som om det bara sprutar dravel från mej när jag är trött och har skitont.  

He he. Gonatt.    

Tja, vad ska jag säga?

Jo, sövningen gick bra, jag fick inte ryggskott och de var så försiktiga med mej. Britsen jag fick ligga på efteråt var det som tog död på ryggen istället. Hårda britsar är inget för mej. 

De flesta känner mej där uppe nu, dels för att jag har varit där så många gånger och sen jobbar ju mamma där. 

 Det gör det ju lite "känsligt" att fläka upp sej så där, men jag vet ju att de har sett det mesta där och inte bryr sej. Men jag måste erkänna att det är "roligare" att operera en hand eller ett ben när man känner alla i operationssalen.  

Hela grejen gick ju bra, fast de lyckades totalförstöra ett av mina kärl innan nålen satt. Men det är ju inte ovanligt med mej, mina kärl är jättelustiga, de nästan sprängs när de sätter nålen. Aj aj jätte ont gör det och jag lär få ett stort blåmärke där.

Sen blödde det något kopiöst från såret de tog upp för att ta bort p-staven. Det är ju också typiskt EDS.

Och sen blödde jag ner hela sängen, genom binda och allt, inte kul...

Men nu har det nästan slutat, nu har jag bara väldigt ont i magen. Det känns som om en av mina cystor har gått sönder. Det ger ju lite inflammation i buken. Får se hur det känns imorgon. Vill gärna inte äta antibiotika, om jag inte är tvungen.  

Är trött som bara den nu, sen mår jag illa fortfarande. Jag mår alltid illa efter sövning, men jag fick en massa som motverkar det. Som tur är. 

Men nu blir det snart till att stänga av datorn tror jag. Har ont överallt och behöver lägga upp benen lite känner jag. 

Hoppas ni alla haft en bra dag, jag ska hälsa på bloggarna jag följer nu först, sen blir det vila. 

Jag är faktiskt nervös.

Herrejösses, det brukar jag inte vara...

Fast det är för att jag har ont i ryggen redan innan.

Oj oj, jag vill verkligen inte ha ryggskott också. 

Nej, nu är jag där igen! Målar fan på väggen. Nu får jag ge mej.   

Sen är jag lite stressad av att behöva ställa klockan. Måste gå upp i god tid och duscha inför operation. Sen är det ju bara att sitta och vänta. Jag får skjuts till sjukhuset av min man, men får först sitta och vänta en halvtimma på att att klockan ska bli så mycket så jag får komma in.

Sen räknar jag kallt med att få vänta på sövningen också. Det brukar jag få. 

Sist var jag där kl 8 och fick komma in halv tolv..... Lååååååång väntetid....

Ja ja, nu blir det till att kolla tv resten av kvällen och förnatten.

Ha det gott alla så skriver jag när jag är hemma och vaken igen.