Ja, den där sövningen alltså.

Jag är inte nervös för sövningen i sej. Jag är inte nervös alls egentligen. 

Men jag är lite rädd att de inte ska lyssna igen.

Att de ska handskas för tufft med mej när jag sover, så jag vaknar med paj rygg. 

Men men, inte måla f*n på väggen, inte!! 

Jag märkte att intresset för mitt försök till att få hjälpmedel var intressant, det blir så klart en fortsättning följer på den. 

Just nu orkar jag inte ta tag i det mer, det var en himla urladdning att bara ringa dit.

Det har tagit en massa energi att bara komma fram till att jag nog behöver hjälpmedel nu. För att ta mej fram alltså.

För andra hjälpmedel har jag ju redan. Knivar med handtag, en sådan där jättetång att ta upp saker med från golvet, osthyvel med handtag och liknande saker.

Men det är ju en himla skillnad på sådana saker och en rullstol eller elrullstol.

Hade en vän på besök idag som har samma sjukdom som jag. Det är ovärderligt att ha en sådan vän! Bolla med någon som kan förstå hur man har det. Hon hjälpte mej mycket, gav mej styrka att fortsätta fightas. Kram på dej! 

Fast det är ett faktum. Jag kan verkligen inte gå. Jo, fast det kan jag ju. Sakta, haltande och ojämnt. Jag gick idag, några hundra meter med hundarna i skogen. 

Jag måste halta för att ta mej fram, och det funkar inte på min överrörliga kropp. Jag få ont överallt!

Det är skrämmande, eftersom det inte är längesedan jag kunde gå så bra att jag kunde ta mej flera km med lite vilja. Påskhelgen gick jag en bra bit. Jo, det gjorde jätteont  både när jag gick och veckorna efter, men det GICK!

Nu? Knappt alls. Skrämmande. 

Nu blir det snart att stänga av datorn och försöka att inte tänka för mycket på vad som skulle kunna hända... 

Ha en fin natt nu alla. 

Jag är ju inte den som vill ha en massa hjälpmedel egentligen.

Jag vill klara mej utan sådant.

Jag vill vara så normal som möjligt. 

Men sen kom jag till den gränsen där jag nog måste ta tag i det. 

Så jag ringde arbetsperapeuten på min VC.

Jag skulle vilja träffa någon för diskussion om vad jag skulle behöva, jag kan ju inte gå längre sträckor numera. 

Men det var inte så enkelt som jag trodde inte!

För det första vill han ha en remiss från min läkare. Och ett utlåtande från honom varför jag skulle behöva en rullstol. 

För det är ju inte så att man kan tro på vad patienten säger, och titta med egna ögon hur patienten mår? Nej nej, inte då!!

Sen är det inte så att jag får AT från min vårdcentral, utan jag får AT från den VC som är närmast mej geografiskt. Ja tjena!!! Jag har bara hört en massa negativt om AT i SKänninge, och jag har valt bort den VC för att jag inte vill vara där ju!!!! 

Nu vet jag inte hur jag ska göra riktigt. 

Krångla med remiss och intyg från min läkare, för att eventuellt få hjälp från fel vårdcentral. 

Jag vet inte jag.... Det är tillräkligt svårt att be om den här hjälpen. Vet inte om jag vill hålla på om det bara ska krångla.

Då är det kanske bättre att sitta hemma när familjen gör saker. För det är i första hand till det jag behöver hjälpen.

Suck, nu blev jag riktigt riktigt ledsen....

Allt, ALLT är en kamp!!!!