Ja, det är jag med vissa saker.

Som till exempel stavning. Jag är ganska duktig på stavning och till på köpet vansinnigt petnoga med detta.

Visst kan man skriva fel på datorn, men jag brukar alltid se det när jag korrekturläser och ändra direkt.

Men när jag läste igenom mitt inlägg jag skrev igår höll jag på att garva ihjäl mej!   

Herregud, ögonen måste gått i kors, för felen haglade tätt måste jag säga.   

Vilka i-lands problem va? Asch, vi har ju alla våra laster....  

Ikväll tog jag fram lite av mina gamla ridsaker till min dotter som ska rida imorgon... Det är med stor, stor sorg jag provade ridhjälmen och tittade på ridbyxor, ridstövlar, sporrar, tävlingsbyxor, borstar, träns, schabrak, vojlokar och allt... Lite tårar kom det....  

Jag har hållt på med hästar sedan jag var 8. I 30 år alltså. Jag fick ge upp det för flera år sedan. Jag klarade inte av det längre.

Jag kan ju knappt gå för f*n...

Nä, nu blev jag ledsen.  

Jättelsedsen.  

Inatt lyckades jag få ihop två timmars sömn, så idag har det varit lite småtufft måste jag säga. 

Jag har somnat hela tiden, när jag suttit vid tv:n. Bara så där....

Fast det är ju inget nytt, så är det ju mest hela tiden.  

Kom till slut ut iallafall. Tog med mej dottern och hundarna ut i skogen. Var tvungen att ladda batterierna lite kände jag, även om jag visste att det skulle komma surt efter.

Fast jag hittade några kantareller iaf, även om de var lite torra. (Hur nu det gick till med tanke på regnmängderna vi har haft de senaste dagarna)

Jag vet att jag har sagt det förut, men det gör mej så ledsen, det här med att kroppen sagt ifrån så fort nu.

Jag klarar verkligen inte mina små skogspromenader längre. Herregud...

Nu har jag så himla ont... 

Så. Färdiggnällt.

Tror jag blir galen...

Tänk vad lite som krävs för att bli så stressad att man gör saker man inte bör...

Som att börja röja ett rum som bara den, för att barnen ska få var sitt. Inte så genomtänkt eftersom vi måste hitta på någonstans att ha grejorna som nu är i det rummet, som agerat som kontor i flera år....

Jo, vi bor i ett för litet hus, men vi trivs här och vill inte flytta...

Jag bävar för den dagen jag inte klarar av att gå längre.... Då kanske vi måste flytta. Vill verkligen inte.

Jag tänkte  på det här testet jag tog för att se om man har Aspergers syndrom och det faktum att många med EDS har någon form av den. Lite skrämmande hur mycket som stämde när jag tog testet, även om det inte var helt vetenskapligt skulle jag tro.   Fast visst är det många sådana drag som jag har. Går inte in på ämnet närmare, med tanke på vilka som läser min blogg...

Tja, nu har jag alltså tagit ut mej en smula igen, även om det inte var mycket jag gjorde.

Min rygg som jag har haft så ont av i flera år är nu etter värre. Jag blir så förbannad på mej själv när jag gör så här. Det är ju ingen annan än jag själv som får lida liksom. Hmpf.... 

Ja ja, ett jäkla gnäll, som vanligt, men det är inte så kul just nu, på flera sätt. Rent kroppsligt alltså, är väl bäst att tillägga, återigen med tanke på vem som läser.  

Imorgon ska Lillen till förskolan som vanligt, det ska bli skönt på sätt och vis, både för honom och för mej känner jag.

När jag mår så här skit så går det ut över omgivningen, det är oundvikligt. Tyvärr.

Nu ligger jag på VAS 7 i smärta, ganska högt, måste jag säga. Det är rent allmänt alltså. Med tanke på vad jag stoppar i mej är det underligt att jag kan ligga så högt bara för att jag rört lite på mej. 

Har inte ringt de samtal jag behöver ringa heller... Är expert på att skjuta upp sådant, jag hatar nämligen att belasta andra med en massa skit, även om det är deras jobb.... 

Fast det är ju ett val jag gör, precis som med allt annat här i livet.

Nu fortsätter den där jättebra engelska filmen på fyran som jag tittat på, jag gillar verkligen engelska kriminaldraman.   

Kram!  

Nej, det gör den inte.

Jag har riktigt ont nu, då är det ingen idè att ens försöka.

Satt och funderade förut varför jag har så himla ont i axlarna.

Men, hallå!

Jag sopade lite sand på plattorna utanför, det var kanske fem minuter.. Det var ju bara lite grann att sopa, och det var ju bara lite att fylla i...

Ja tjena ja...

Ovanligt korkat, till och med för att vara mej! 

Jag har ju haft jätteont i axlarna nu i flera månader, och det blir ju bara värre och värre. Hur kan jag då tro att det ska gå bra att sopa!!!! 

Ja ja, ena axeln är ju opererad två gånger och den andra väntar på sin tur. Den tiden har jag förresten väntat på nu alldeles för länge, så nu får jag ringa och tjata på ortopeden. Jag HATAR att tjata...

Det blir till att bita i det sura äpplet ändå du tror jag, för nu är det illa.

Jag har sagt det förut, förlåt om jag tjatar och gnäller en massa, men jösses vad fort det har gått utför nu.

Man kan ju undra när det ska plana ut?

Imorgon är tanken att ta det lugnt. Väldigt lugnt. Eller så lugnt jag kan ta det med sonen hemma. Jag har försökat öka på tiden på förskolan så han får vara där på onsdagar också, men de har ju haft semester, som alla andra. De som bestämmer alltså.

Hoppas få besked denna vecka.

Det är med sorg i hjärtat jag gör det, för jag har tyckt om att ha honom hemma mitt i veckan så här. Men jag klarar det inte längre. Tur att dottern inte börjat skolan än. Hon är en klippa, som sagt.    

Nu blir det lite mera tv tittande tillbakalutad i soffan. 

The story of my life....  

  Kram och gonatt!!  

Magen vill inte vara sams med mej. Ingen större idè att försöka sova än. 

Vet inte hur mycket värktabletter jag vågar dra i mej. Inte bra att maskera smärtan för mycket heller, känner jag.

Men jag tror och hoppas på att det ska ge med sej. 

Fast jag ska erkänna att jag är lite nervös för vad det kan vara. Och hur mycket mitt fentanylplåster maskerar hur ont jag egentligen har. 

Ja ja, det ordnar sej nog.

Tänkte iaf göra en rabarberpaj imorgon till gästen/gästerna kommer. Det har jag lovat och det ska jag göra, om jag bara kan stå på benen. 

Ett annat projekt som måste göras är att introducera de små piplarssons till de stora kacklande sakerna.  

Ja, alltså flytta över kycklingarna till de stora hönsen och tuppen. Det är alltid lite nervöst att göra det. Man vet aldrig hur de stora ska reagera, de kan nämligen bli skitsura och attackera de där små.

Jag måste fixa så att de små har en liten fålla att vara i en dag eller så. Så de kan vänja sej gradvis.

Eller så kanske jag släpper ut dem bara och hoppas på det bästa.

Jag har gjort detta så många gånger och med så otroligt många kycklingar och har sett det mesta.

Det ska bli kul att få en vettig liten flock igen. Det har varit för lite med tre hönor och en tupp. Som mest hade jag över hundra.  

Det skulle aldrig kroppen klara av nu, men några vill jag ju ha. Jag betalar dottern för att mocka ut och hålla rent, för det klarar jag ju inte längre. Men plocka ägg och ge mat och vatten klarar jag än så länge, som tur är. Det är ju halva nöjet liksom.  

Ja det märks att klockan är mycket igen och att jag är lite såsig i skallen. Nu blev det visst en massa dravel igen.  

Nja, nu ska jag nog försöka få sömnen att komma till ögonen så jag får till ett par timmars sömn inatt iallafall.

Natti. 

Men klockan är ju bara halv ett.... 

Ingen idè att lägga sej för tidigt, för då får jag gå upp jättetidigt ju. 

Lillen brukar ju ändå sova till runt sju, och jag brukar klara fem timmar i sängen ungefär. Så klockan två är lagom att dra sej till sängs. 

Ja, det är ryggen och nacken som säger ifrån alltså, och särskilt nu. Den där britsen jag låg på efter operation var inte skön. Inte skön alls. 

Efter en liten stund sov båda armarna på mej och höger ben gjorde ont. Jäkla rygg....

Nej, nu tänkte jag släppa ut hundarna lite så de får kissa. Annars glömmer jag det också. Det är inte klokt, men jag kan verkligen glömma det mesta mellan himmel och jord.  

Magen mår inte helt okej efter ingreppet, men jag hoppas det är något helt normalt och att det går över.

Såret på armen efter p-staven blöder inte längre, men gör ganska ont. De hade ju satt blodtrycksmanchetten över det såret också.... Det kändes att ta blodtrycket varje halvtimme kan jag tala om....  

Ja ja, nu blev det en massa dravel igen. Det verkar som om det bara sprutar dravel från mej när jag är trött och har skitont.  

He he. Gonatt.    

Jag är faktiskt nervös.

Herrejösses, det brukar jag inte vara...

Fast det är för att jag har ont i ryggen redan innan.

Oj oj, jag vill verkligen inte ha ryggskott också. 

Nej, nu är jag där igen! Målar fan på väggen. Nu får jag ge mej.   

Sen är jag lite stressad av att behöva ställa klockan. Måste gå upp i god tid och duscha inför operation. Sen är det ju bara att sitta och vänta. Jag får skjuts till sjukhuset av min man, men får först sitta och vänta en halvtimma på att att klockan ska bli så mycket så jag får komma in.

Sen räknar jag kallt med att få vänta på sövningen också. Det brukar jag få. 

Sist var jag där kl 8 och fick komma in halv tolv..... Lååååååång väntetid....

Ja ja, nu blir det till att kolla tv resten av kvällen och förnatten.

Ha det gott alla så skriver jag när jag är hemma och vaken igen.   

Ja, nu har jag ätit sista målet mat. Fastar ju från midnatt. 

Men egentligen, vem äter efter midnatt??? Inte jag iaf.   

Fast så värst mycket matlust har jag inte haft de senaste dagarna. 

Det är nog en del panik över att jag slutat röka, de flesta går ju upp i vikt av det. Så blir jag tvärtom. Inte hungrig. Men det ordnar sej nog framöver.... För tjock är jag ju redan, och värre lär det ju bli.....

Har ställt klockan på 06.00 Så jag får ta min "klara dryck" Jag får ju dricka lite till kl 06 imorgon bitti. Måste man ju göra ju, eller hur?   

Har kört ganska hårt idag, men det visste jag, jag kände det på mej redan igår. Tar den historien sen, kanske.  

Nu ska jag ladda för morgondagen. Inte för att någon tycker den är speciell,  men visst är det så, att kanske inte alla ska sövas? 

Ja ja, vem bryr sej?