Ha ha som vanligt är jag dagvill som få!   Blir lite "skämmigt" emellanåt, för det är oftast ganska bra att veta vilken dag det är.....

Idag har jag iallafall varit på "träning" i varmvattenbassäng. 35 grader varmt, några grader för kallt för min del, men ganska skönt ändå.

Som tur är så kom jag med på en tid där man får göra vad man vill i bassängen. Så jag gjorde, eh, typ inget alls. Jo några övningar, väldigt lätta, rörde mej lite i vattnet. Det räckte för att jag skulle få ont som f*n.... Jag gjorde ju inte någonting ju!!! Jösses...

Men sen följde jag med min älskade vän till en kompis till mej. Umgås över en hund, så att säga.   Ja, alltså, min vän ska få hjälp av min kompis, som är hundinstruktör.  

Jag har ju tre hundar själv, och har det som ett mycket stort intresse. Tyvärr har min sjukdom tagit ifrån mej mycket av det intresset (precis som alla andra av mina intressen), så det är otroligt givande att kunna följa med och hjälpa till med den kunskap jag trots allt har.   Själavård, för min själ alltså. 

Så här ser min ryggortos ut, som jag fick i fredags. Väldigt skön, ger otroligt mycket stöd, och är faktiskt ganska diskret, eftersom jag nästan alltid klär mej i svart.

Ber om ursäkt för fettobilderna, det putar visst överallt ser jag  , men nu får ni se den när den sitter på iallafall. Jag har även en som är lägre, den är också skön, även om den här stöder hela ryggen och bäckenet mera, precis vad jag behöver just nu.

Har lite svårt att sitta vid datorn nu tyvärr, så jag surfar mest på mobilen, och då bloggar jag inte, för det blir för pluttrigt. Ja, det ordet fiinns inte heller i ordlistan, men ni förstår vad jag menar va?  

Nu får ni ha en fin kväll och en god natts sömn.    

He he, hela överskriften blev det röda streck under... (alltså finns inte orden i ordlistan)  

Nej, nu är det illa, om jag ska vara ärlig.

Det här med min rygg verkar bli en följetong, tyvärr. Höger ben hänger inte med, och det medför att jag haltar. Som medför att jag överbelastar vänster sida. Som medför att jag får ont i vänster höft och vänster skinka, som medför....

Får ta massor med extra smärtstillande, som medför att jag inte kan äta för att jag blir förstoppad. Som medför att jag går ner i vikt, som medför.... Aja, aldrig är man nöjd.  

Kort sagt, så mår jag ganska dålilgt nu, och har tagit på mej uppgifter som jag egentligen inte ska göra, som jag gör ändå, för att det är roligt. Men som gör mej sämre. 

Jag får inte mer smärta än jag förtjänar och klarar av, antar jag, det är så här det är. Gilla läget. 

Tur att man har en familj som älskar mej och vänner som stöttar.  

Blev visst bara en massa blaj, men det är lite mycket för min stackars lilla hjärna.    

Nu får det vara bra.

Nu räcker det.

Ha en fin helg nu alla, och jag ska särskilt tänka på vänner som har det väldigt tufft med hälsan just nu. KRAM!!!

Tja, jag får nog återkomma en annan dag, för dagen har gett mej ett och annat att fundera på....

Jag har det väldigt jobbigt med ryggen och smärtorna som följer med det. Höger underben som gör så ont, så ont. Känselbortfallet i höger lår, skinka och underliv och allt det tar med sej....

Ingen förklaring från neurologen, han har hänvisat mej till annat. Som vanligt. 

Finner man inga svar på ena stället häver man över ansvaret till någon annan avdelning inom sjukvården. Bolla oss fram och tilbaka bara, gör det!

Nä, detta tål att funderas på... 

Gå till media? Hur ska jag utforma det? Orkar jag det? Om jag hjälper andra så skulle jag behöva orka. 

Ja, nu är det mycket som rör sej i skallen.

Jag behöver blogga, jag behöver er här som peppar och hejar på, men jag orkar inte. Själen är trött. 

Kram på er. 

Ingen ide att skriva idag, för det blir bara en massa gnäll.   

Det fiinns alltid någon som har det värre, mina små miniproblem känns bara pluttiga.  

Ha en fin kväll.   

Nog för att jag inte tål tejp så bra alltså, men riktigt så här illa brukar det inte se ut!!!!

De satte ju nål på mej på akuten, sen en massa tejp när de tog bort den. Och jag, lika dum som vanligt, sa inte ett ljud... Närå, maken fick ta bort det när jag kom hem.

   Syns inte på bilden riktigt, men jag fick faktiskt blåmärke när han tog bort tejpen. 

Ett nytt fenomen för mej.   

Ja, sliten, är jag efter denna helg. 

Ont, och har tappat känseln på en massa ställen på höger sida av höften, ner i benet. Jobbigt och lite nervöst. Undrar lite vad det beror på.

Jo, nervinklämning av något slag, det fattar ju jag också. Men är det något farligt? Något jag kan skita i? Något jag behöver ta itu med innan det blir värre, och kanske blir till något farligt?

Aja, det ger sej väl antar jag. Är det något farligt så lär det visa sej så småningom. 

Nu är jag helt slut, i både kropp och själ. Men glad över att ha familjen samlad igen.     

Ja det gör det..

Det finns en gräns för det mesta för mej. Jag är en sån där känslomänniska som inte visar mina känslor utåt. Men jag känner mycket. 

När någon slår ner på mej som mamma, då kan jag bli riktigt förbannad. Och ledsen. Någon sa att jag är en lat och dålig mamma idag. På Facebook. Ibland är den där jäkla FB inte så trevlig.... Aja, det är som det är, de får tycka vad de vill, de är väl perfekta själva antar jag.   

Jag sitter här ensam, och tycker lite, lite synd om mej just nu. Jag är ju ensam hela dagarna i veckorna, inget konstigt med det.

Men att vara helt ensam på, helgen, det är något helt annat det.  

Sen fick jag ont efter min härliga promenad i skogen idag. Jo det visste jag redan innan att jag skulle få, men ändå.... En smula irrriterande.  

Gnäll gnäll, jag vet!   

Ändå är jag nöjd med livet. Faktiskt. Carpe diem.