Ja nu håller magen på att krascha totalt också... Alltså, jag orkar inte med blödande magsår också, för det har jag haft, och det vill jag då inte vara med om igen!!

Jag försökte ju få prova fentanylplåster ett tag, för att avlasta magen, men eftersom min vanliga läkare är på semester, så fick jag en annan. Eller, sjuksköterskan pratade med han som hade akutfallen. Jo jo. Han vägrade skriva ut något så starkt. Pytt!! Löjligt. Hon ringde idag för att berätta den glada nyheten,  och det var ju snällt, men magen är ju fortfarande aj aj aj. 

Om det blir värre får jag helt enkelt sluta ta mina smärtstillande. Vilken rolig semester det blir då...

Suck. 

Imorgon kommer det blir stressigt. Och roligt. Och jobbigt. Och smärtsamt. Och roligt. Ett gäng med tjejer som bara ska ha kul. Och jag har så otroligt ont att jag mår illa. Skallen snurrar och kroppen är som en fiolsträng. 

Jag kommer väl inte klara av att vara med hela dagen imorgon antar jag. Fast jag ska baske mej försöka!!! Skiten efter får jag ta sen. 

Jag försöker verkligen att se det positivt, men det är så här varje gång jag får smärta på ett nytt ställe. Hjärnan pallar inte. Jag pallar inte. Kroppen pallar inte. Den behöver tid för att vänja sej. 

Hemskt egentligen. Att man kan vänja sej så otroligt mycket vid att ha så otroligt ont. Inte konstigt att det rinner över ibland egentligen.   

Satt och funderade över vad jag har ätit idag... Typ, inget. Typiskt när jag har så här ont. Det verkar som om kroppen glömmer att vara hungrig. Jag säger då det. Kaka på kaka...

Ja verkligen!

Ringde VC idag för att få en telefontid till min husläkare.

De ringde vid fyra, som utlovat. 

Han har semester till 4 juli, och det tycker jag låter bra, för jag tror han behöver det!! Herregud vad mycket han har att göra jämnt!

Inte nog med att han ska träffa patienter, han ska ju skriva remisser till höger och till vänster, skriva recept, skriva intyg om sjukdomar han aldrig hört talas om, läsa på om sjukdomen han aldrig hört talas om. Sen träffar han sonen till hon med den ovanliga sjukdomen, som antagligen också har sjukdomen.

Skriva fler remisser, åt lilla sonen också. 

Ja, det där var ett stickspår. Sorry.  

Jag fick iallafall en telefontid till honom, när han kommit tillbaka från semestern.

Men nu till problemet då. För det såklart, det måste ju vara ett sådant också.  

Jag vill prova fentanylplåster, eftersom min mage håller på att krascha. Men då måste någon annan läkare skriva ut det receptet. Och jag har sett precis hur allmänläkare regerar på hur mycket man tål!

Det tror att alla blir hjälpta av Panodil och Ibumetin.  

Vi får väl se om jag får något recept, men jag tror nog snarare att jag får ett samtal snart om det där receptet.     

Jag har ju så pass ont nu, att jag behöver en jämn dos över dygnet. Jag har haft blödande magsår flera gånger, och jag vill inte ha det igen. Jag känner att jag är på väg dit nu. Det har varit lite mycket nu ett tag, med FK, läkare och andra som har flåsat en i nacken. Stress är ju inte heller bra för magen.  

Men men, jag har varit med dottern till frisören idag, hon blev så himla fin!!!

Själv klippte jag 1.5 dm av mitt långa hår, men det behövdes! Nu behöver jag inte klippa mej igen förrän om två år eller så.    

Ja, jag undrar ofta hur våra kroppar fungerar egentligen.

Jag har tagit väldigt starka smärtstillande i många år nu. Jag har inga biverkningar i stort sett, inte nu längre. Jag hade ju lite i början, för flera år sedan.

Lite yrsel och illamående hade jag. Men inget farligt. 

Det enda jag lider av idag är ju förstoppning, som jag medicinerar för. Det får man ju av morfinpreparat, så är det bara.   (Blev jag för personlig nu tro? )  

Men idag då. Jag tog Tramadol, som jag tar när jag inte har så ont, eftersom de inte hjälper så bra längre.

Det tog en timma så skakade jag som ett asplöv. Yr i skallen som bara den. Kände mej jättekonstig.

Det höll i sej i flera timmar. Nu känns det bättre, även om jag fortfarande är yr. Fast nu har jag ju tagit de starkare tabletterna också. Som jag inte har reagerat på de senaste åren.

Det är väldigt konstigt att jag plötsligt reagerar på medicinerna tycker jag.

Men det så klart, jag har haft störtblödningar i en vecka nu. Kroppen har fått ta en del stryk. Det kanske beror på det?

Vad tror ni? Har ni varit med om något liknande? Att ni plötsligt regarerar på mediciner som ni inte har reagerat på, på länge?