Nu är det längesedan jag skrev. 

Operationen gjordes ju den 28 december. Trots att taxin gjorde så att jag kom för sent, så kom jag faktiskt iväg i tid ner till operation.

Väl där nere möts jag av underbar, empatisk personal, som gör sitt bästa för att jag ska ligga bra, de sätter nål där det funkar, använder inte tejp jag är allergisk emot, ja, de tar mej på armen och är helt underbara.

När jag vaknar och ligger på uppvaket finner jag en otroligt sympatisk och underbar kvinna som har hand om mej. Härligt! 

Hon har koll på allt, är vänlig och mjuk. Jag har alltid lite eller mycket problem när jag är sövd mer än en timme, och detta tog ju drygt två, så det krävdes ju lite...

Jag låg där på uppvaket, länge!!! Morfinpump på hög dos, syrgas i grimma (jag har fobi för masken) och trevlig personal. Jag hade jätteont, men det gjorde faktiskt inte så mycket. 

Men. 

Alltid detta MEN.

Personalen på avdelningen är visst stöpta i samma form allihop. Nästan.

Visst fanns det någon som nog hade lite empati, någonstans, men jag tror inte jag träffade den. 

De kunde inte tro på deras mätinstrument som visade att jag syresatte mej dåligt, så de tog syrgasen för mej flera gånger, för att sedan få sätta dit den igen....

Jag gjorde slut på morfinet i pumpen för fort, och det fick jag höra.... Jag som hade så hög dos, mer än fyra ggr så hög som alla andra. 

Jag fick höra att jag absolut inte kunde ha så ont längre, att det bara är lögn.

Vem i hela friden ligger på en avdelning, nyopererad och säger att den har ont,  om den inte HAR det???????? Bara undrar. 

Ramlade i duschen. Jag gör det ibland. Lågt blodtryck och hög puls kan göra det. Fick efter mycket om och men hjällp upp från golvet och en handduk. Blev ledd till sängen, naken, med en liten handduk. Och lämnad. ?????

Morfinpumpen togs bort så snabbt som möjligt, de sa att jag inte behöver den längre. Med andra ord, de ville få hem mej så snabbt som möjligt. 

Det finns mer att berätta, men jag orkar inte.

Jag har idag, sex dagar efter operationen, lika ont som dagen efter. Riktigt, jädra helvetiskt ont!!! Det gör ont att gå, att ligga, att sitta, att resa sej, att kissa, att bajsa, att fisa, att hosta, att harkla sej, att lägga sej ner, ja, allt. Det är svullet, såret glipar (eftersom de satte intracutana stygn fast jag sa ifrån) och det såsar sej från glipan. 

De satte på ett bandage som jag inte tål, fast jag sa ifrån, så nu har jag stora kliande sår nedanför operationssåret, som håller på att bli infekterade.

I förrgår fick jag en massiv svampinfektion i munnen, hela vägen ner i svalget. Också. Medicin för det också då. 

Livet leker. Orkar inte mer nu! På riktigt. Magen har ju också lagt av totalt, känns det som. TRor inte det är bra att det gör så ont så fort den ska göra något, svetten rinner och tårarna sprutar. Inte bra. Inte bra alls....

Allt detta ligger ju utöver allt jag har sedan förut. Så allt annat värker ju också, hur nu det kan gå till. Undrar hur länge kroppen orkar med att ligga på dessa smärtnivåer...

Sen är jag förundrad över hur mycket det gör att få träffa bra personal. En eloge till operations och uppvaknings personalen på US i Linköping! 

Fast nu orkar jag verkligen inte mera. Undrar om det finns något ljus där, i slutet på tunneln.....

 

Lejonkvinnan

3 januari 2012 22:19

Men snälla nån! Började läsa och blev glad över att du mötte empatisk personal men sedan! Blir så ledsen och arg för din skull! Så här ska det inte behöva vara, hoppas verkligen att du har någon som kan hjälpa dig med en anmälan för det behöver verkligen göras.

Ska du tillbaka på återbesök? Så de får se hur du mår menar jag? Önskar så att jag kunde göra något för dig, för så här får det inte gå till!

Massa kramar vännen

http://lejonkvinnan.blogg.se

Anna

5 januari 2012 14:53

Återbesök? Vad är det? Nej, det har dom slutat med här. Jag visste faktiskt inte det, för jag har då alltid varit på återbesök efter op förut...
Det är väl en sparåtgärd...

Tack min vän och stora kramar!!!!

 

Hockeysmurf

3 januari 2012 23:21

Men fy fan! Alltså, det är ju fullständigt vansinne! Vad är det för hemska människor?! De ska inte jobba med människor! ALLS!
Lider verkligen med dig! Vet hur det känns att inte bli trodd...
Men vad glad jag blev när jag läste om de underbara människorna på op!
Jag hoppas verkligen att du lyckas få smärtdjävulen att släppa taget om dig så du får återhämta dig ordentligt.
Många varma (försiktiga) kramar!

http://fibrotankar.wordpress.com

Anna

5 januari 2012 14:52

Jag håller med dej helt och hållet!! Undrar lite hur de har lyckats samla alla som saknar empati på samma avdelning bara. Och just gyn också, som är lite känsligt, kan man säga...
Har lika ont idag, men har ju träffat läkare och är lugnad. Bara att vänta ut det alltså.

Tack för den försiktiga kramen, den värmde såååå gott!!!!

 

henny

4 januari 2012 09:05

men kära kära du detta låter ju inte alls bra...visst op och uppvak verkar ju ha fattat galoppen och lyssnade och förstod dej...men resten!!!Under all kritik!
Förstår att du är uppgiven och har fruktansvärt ont...men jag önskar ändå att du kunde ta kontakt med avdelningen och visa upp att såret gliper då dom ej lyssnade på dej, att du har eksaem för att dom inte lyssnade på dej och att du har galet ont trots att det gått en vecka! Kanske det vore konkret nog så att dom skulle FATTA att du vet vad du snackar om, dom ska ta dej på allvar, du är inte hypokondrisk utan multisjuk!!!GAAAh va störd jag blir på vården...kan du få hemsjkvård annars om du inte orkar ta kontakt med avdelningen??
skickar massor med kramar, kärlek och helande tankar till dej!Kämpa vidare fast det känns skit! Det måste komma en ljusning förr eller senare...hoppas på förr!Stora kramen!

Anna

5 januari 2012 14:51

Jag åkte till gynekologen i min hemstad istället... Han undrade varför jag inte åkte till operatören, men förstod när jag berättade.

Jag kämpar på, det var ingen fara, bara lite blod i magen och väldigt irriterad mage.
Så, bara att vänta ut det.

Stor kramar vännen.

 

Stina

7 januari 2012 20:20

Välkommen hem. Ska läsa mer hos dig snart men ville bara säga kram! <3

http://mittlivimitten.blogspot.com

Anna

7 januari 2012 20:50

Tack min vän.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu hoppar jag över till den nya bloggen. Välkomna dit.    Ehlersdanloslife  ...

Jo, jag är nog det ganska ofta. Jag vill gärna tro det bästa om folk, även om livet har lärt mej att man ofta inte ska det. Rent krasst.    (Sen kan man självklart "hit the jakpot" också, jag träffade ju min allra bästa vän på nätet, via ett foru...

Snart är jag klar med min nya blogg.   Den här kommer finnas kvar, så klart, men jag byter bloggleverantör. Det är för att jag måste kunna blogga från mobilen, vissa dagar klarar jag inte av att sitta vid datorn. Då är den andra enklare.   Så s...

Ja den har visst gått och gömt sej tror jag... Herrejösses så trött jag är!!! Jag vet att det beror på mitt minimala näringsintag, men alltså, jösses...     Tänkte visa bilder på operationsärret på magen. Det är "finare" än jag trodde det skull...

      Visst längtar vi lite efter vår och sommar nu va? Värme är alltid bättre för min kropp, antar att det är så för er också, så jag lägger ut lite längtansbilder åt er, så ni har något att dagdrömma om.     Natti.     ...