Jag lade ett skyddat inlägg om gårdagen besök till akuten, det var ett öppet sår när jag kom hem.

Det bemötandet jag var med om har jag inte varit med om förut. och jag har varit med om mycket genom åren i sjukvården. Jag lovar!!!

Men att komma till akuten med en remiss från en privatläkare, för att han inte kunde göra annat, är inget jag rekommenderar. 

Han är ju mitt sista hopp. Jag har till och med tagit kontakt med en läkare som finns på FB,Twitter och andra media, för att få hjälp.

Han har en smärtklinik i Stockholm, och har en väldig massa skinn på näsan.

Men han ville inte hjälpa mej han heller. Han tyckte jag fick tillräckligt med hjälp redan. Kära nån....

Ska man behöva hålla på så här?

Det här med ryggen började för drygt två månader sen.

VC först.

Som skickade mej till akuten, eftersom jag hade neurologiska problem.

Akuten skickade mej till MR ländrygg.

Den visade kotförskjutningar på tre kotor.

Svaret gick till akuten.

Han rådfrågade ryggortoped på US, som inte vill ha mej där, eftersom mina neurologiska problem satt på "fel" sida. (Förskjutningarna är åt vänster, känselbortfallet på höger)

Akutens läkare skickar mej då till en neurolog i Motala.

Som avfärdar mej helt och skickar mej till min gynekolog.

Min gynekolog kollar noga och säger vilka nerver som är påverkade, och konstaterar sedan att han inte är ortoped. (Nä?)

Tilllbaka till VC igen då. Han skickar remisser till både neurolog och ryggortoped på US.

Han får tillbaka båda, ortopeden skyller mina besvär på nacken och neurologen på ryggen.

Nu skickas remiss till den privata neurologen. Jag får en tid tre veckor senare. (????)

Ringer och trycker på, får en återbudstid.

Där var jag i måndags alltså.

Han skickar mej med handskriven remiss till akuten i Motala.

Där sitter jag tre timmar innan jag hotar med att gå hem. Då får jag reda på att de inte ens skickat någon remiss till MR rygg, inte ens ringt jouren.

Bakjouren rings in, ortoped.

Jag mår riktigt dålig, jag kan inte sitta så där så länge, och ber om att få komma in på rummet när läkaren är där, för att slippa sitta på rummet.

Kallas in på rummet. 30 minuter senare sitter jag där än.

Då går jag på toan, ställer mej sedan i dörren och råkar höra vad som sen utspelar sej.

Sköterskan träffar en man i korridoren. Hon säger så här. "Kan du gå in till *mitt namn*  hon är här med ryggsmärta.

Visst, säger mannen och kommer till mej direkt.

Hej, vad gör du här då?

Ska jag berätta historien igen? frågar jag.

Ja, gör det, säger han.

Drar lite kort, och frågar sen om han läst remissen.

Ja då, säger han.

Ja men då vet du ju varför jag är här, säger jag.

Han muttrar lite.

Jo jag var ju alltså hos en privat neurolog idag, säger jag.

Har du VARIT hos en neurolog, säger han.

Ja, idag, säger jag.

IDAG????? säger han då förvånat.

Ja men har du inte läst remissen, den är ju från honom, säger jag.

Jo då, jag har läst, säger han. (Han ljuger mej rätt upp i ansiktet alltså)

Jag har EDS, vet du vad det är, säger jag då.

Jaaa då, svarar han.

Jag kan inte sitta här längre nu, kroppen klarar inte det, säger jag.

Men vänta lite du, så kommer min kollega in och undersöker dej lite så får vi se hur det blir med röntgen, säger han.

Va??? Jag har redan klätt av mej idag och blivit grundligt undersökt, läs remissen!!! Säger jag då. Och börjar stortjuta....

Då blir han generad, och går därifrån.

En minut senare kommer en sköterska in med en bladderscan, som jag gjorde för nio dagar sen. Då bryter jag ihop totalt och går därifrån, helt enkelt. Jag orkade inte mer!!!

När jag kommer hem har en annan läkare ringt, han som skulle komma "om en minut" och undersöka mej. En allmänläkare. Den som var inne hos mej var den inringda bakjouren, specialisten alltså. Som inte läste remissen, som inte läste mina journaler, som inte gjorde något alls.

Den här läkaren hade inte heller läst remissen, utan frågade samma sak som den andra frågat. Han tyckte inte jag hade på akuten att göra, eftersom jag kan bajsa. Jag kan inte kissa och har känselbortfall i underlivet, men jag kan ju bajsa!!! Tjohooo!!!

Men han skulle kriva remissen till akut MR rygg iallafall, baserat på vårt samtal. Men, remissen då? Kan du inte skriva röntgen remissen baserat på den?

Remissen? Jasså den, jo, men jag skriver det baserat på vårt samtal. Gahhhh!!!

Sedan frågade han vem han ska skicka svaret på MR till. Hur i hela friden ska JAG veta det??? Skicka den till den som remitterade mej kanske?

Vill du det, frågar han då? Ja men kära nån, gör som du vill, det är väl inte mitt jobb att veta det eller?????

Sen frågade han flera gånger om jag var arg på honom. Han har aldrig låtit en patient åka hem utan behandling på 20 år, det var så förfärligt detta så.

Men? Jag fick ju ingen hjälp ju! Jag förklarade flera ggr att jag inte kan sitta så där på en pinnstol. Det går inte.

Varför kunde de inte ringt bakjouren direkt? Varför inte se till att remissen skrevs direkt när jag kom? Varför ifrågasattes remissen bara för att den kom från privat läkare? Varför varför???

Jag fick min röntgen till slut, idag. Men vägen dit var så lång, så lång. Hur det går nu, vet jag inte. Om jag får någon hjälp vet jag inte. Orkar inte mer nu.

Samtalen på akuten var ju längre, men jag orkar inte dra hela. Hela historien är helt otrolig...

Men visst, jag får ju all hjälp jag behöver. Vi säger väl det.

Jag väljer att lägga ut detta offentligt, även om jag känner mej lite utsatt, för det är nog bara bra om folk får reda på hur det kan gå till.

Jag mår inte bra, inte bra alls. Jag har ont, dygnet runt, varje sekund. Jag har neurologiska problem som är skrämmande, det enda jag vill är att få hjälp! Att inte försämras mer än nödvändigt.

Är det för mycket begärt?   

 

Lejonkvinnan

29 november 2011 18:41

Jag tycker att det är bra att du lägger ut det här offentligt! Det behöver komma fram hur det faktiskt kan gå till.

Kram

http://lejonkvinnan.blogg.se

Anna

29 november 2011 23:18

Jo, jag funderade ett tag, sen bestämde jag mej för att jag skiter i vad folk tycker.

Kram på dej!!! :)

 

Maddo

29 november 2011 21:21

Kramar <3

http://blogg.dreammaddo.se

Anna

29 november 2011 23:18

Kram vännen!!!!

 

Skrutten

30 november 2011 10:38

Men Anna vilken pärs. Jag förstå att du blev frustrerad. Jag har även jag gått därifrån och vet vad den där frustrationen känns som. Kram på dig

http://edslivet.bloggo.nu

 

henny

30 november 2011 11:24

Men kära kära du...vad är det med vården i sverige, detta är ju fane mej vansinne!!!Skicka denna tur gång till chefsläkare,socialstyrelsen,patientombudsmannen och rör upp hela helvetet!
så här får det inte vara!!!!
förstår att du inte orkar eller idds bråka mera, men gör det ändå!!!
Din make får rycka in nu och stötta!!!Du ska inte behöva orka allt detta själv, det är ju du som är sjuk!
BRA att du skrev inlägget offentligt, starkt gjort och heeeelt rätt!folk måste få veta!!!
Önskar dej styrka,kärlek,värme,jävlar anamma,is i magen och lite medvind!!!
Lider så med dej vännen!!!Massor av kramar!!!

 

anna e

30 november 2011 14:24

Skrämmande...Har själv privatläkare, men när han ringer så tar de emot mig omgående..men det är nog för att det är en liten stad och han är väl känd och mycket respekterad.

Vännen... det är rent ut sagt bedrövligt! Inte nog med alla smärtor, kränkande vård... de såren läker aldrig! De sitter som hålen efter spikar i en vägg...

http://www.annasdrom.blogg.se

 

Ulrika

30 november 2011 15:51

Bland det värsta jag någonsin läst. Så ont det gör och så ledsen jag blir för din skull.
Önskar så att du kunde få bra hjälp och liddring i dina plågor. Vilken hemsk sjukdom det är.
Varma kramar till dig från Ulrika.

http://mittmirakel.blogg.se

Anna

30 november 2011 15:58

Tack Ulrika, det värmer!!!

 

Mia

30 november 2011 23:25

Hej vännen, jag som valigt finner inte ord på detta! Jag fattar inte hur man kan "bolla" runt med dig så här. Fy fan :(
Men du vet vad jag finns å jag är såååå gärna pudelvakt ;)
Värmande kramen från mig <3

Anna

1 december 2011 16:50

Pudlarna kommer gärna, det vet du, dom älskar dej!!! :)

Kramar!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu hoppar jag över till den nya bloggen. Välkomna dit.    Ehlersdanloslife  ...

Jo, jag är nog det ganska ofta. Jag vill gärna tro det bästa om folk, även om livet har lärt mej att man ofta inte ska det. Rent krasst.    (Sen kan man självklart "hit the jakpot" också, jag träffade ju min allra bästa vän på nätet, via ett foru...

Snart är jag klar med min nya blogg.   Den här kommer finnas kvar, så klart, men jag byter bloggleverantör. Det är för att jag måste kunna blogga från mobilen, vissa dagar klarar jag inte av att sitta vid datorn. Då är den andra enklare.   Så s...

Ja den har visst gått och gömt sej tror jag... Herrejösses så trött jag är!!! Jag vet att det beror på mitt minimala näringsintag, men alltså, jösses...     Tänkte visa bilder på operationsärret på magen. Det är "finare" än jag trodde det skull...

      Visst längtar vi lite efter vår och sommar nu va? Värme är alltid bättre för min kropp, antar att det är så för er också, så jag lägger ut lite längtansbilder åt er, så ni har något att dagdrömma om.     Natti.     ...