Ja nu har jag ringt till nyhetschefen, som hoppade på iden genast! 

Det ska bli jättespännande och roligt att få göra det här, samtidigt som det är lite skrämmande. Att gå ut med namn och bild i tidningen så där alltså... Hmmm, jag gör det för att få lite genomslagskraft mot landstinget, politiker och sjukvård, men jag gillar det inte så speciellt.

Tidningen täcker en stor del och har en stor nätupplaga...

Det har blivit ganska stort detta, bland mina EDS systrar. I vanlig ordning sätter jag stor press på mej själv och vill att det här ska bli perfekt. Det ska det bli så klart, men jädrar vilket arbete jag tagit på mej känner jag. 

Ja, hur ska jag orka? Det får gå helt enkelt.    

Det måste komma ut, det här med hur man kan bli behandlad i vården. Vare sej man har diagnos eller ej, men detta kommer ju handla om hur lång vägen kan vara. Hur misshandlad man kan bli. Men, tja, jösses. 

Nu har jag lite ont, måste jag erkänna, och mår inte så där prima, så nu säger jag gonatt. 

Ha en fin onsdag!