Ja nu är det några dagar sen jag skrev här. Jag har inte orkat, jag mår inte bra, helt enkelt. Ont, ont, ont. 

Ultraljudet visade bara en gallgång som var lite trång, det skulle kunna vara så att en gallsten hade gått igenom där, men det gick inte att säga. 

Akutens läkare gick bet på detta, och skickade mej till Mag/Tarm för vidare utredning. Så jag återkommer. Men jag kan fortfarande inte äta. Dricker kaffe, the och drinkar, såna där protein drinkar alltså, inte alkoholkrinkar.  

Helgen gick åt till firande av Lillen, han fyllde år förra veckan. Jättejobbigt eftersom jag inte mår bra, men trevligt att få träffa lite familj.  

Jag var på bassängträning idag, och insåg då att musklerna på höger sida i ländryggen helt har förtvinat, och jag har ingen känsel i den muskeln heller. Smärtan är väldigt påtaglig i ländryggen, så pass att det börjar bli riktigt jobbigt faktiskt. Inte nog med att känseln blir sämre och sämre, smärtan blir värre och värre.

Jag hade ju hoppats på att det skulle vända och bli bättre, men jag hade nog hoppats för mycket, verkar det som. 

Ja ja, nu slutar jag gnälla, det blir bara jobbigt i längden. 

Jag har ju faktiskt alltid något att glädjas åt, varje dag. Det får jag inte glömma, då går jag under!

Lite kort inlägg, men jag har så himla svårt att skriva när det bara är negativa saker som kanske får andra att må dåligt för min skull. Det ska ingen behöva göra.  

Jo just det, måste bara berätta!

Jag hittade ju en själsfrände för ett tag sedan. Min älskade M. Undrar om hon vet hur mycket jag tycker om henne? Hur mycket hon betyder för mej? Måste komma ihåg att berätta det för henne!!!

Hon har också EDS, bor nära mej, ställer upp i vått och torrt, förstår vad jag går igenom, stöttar mej i allt och är bara helt underbar!!!!

Tänk att man ska hitta en sådan härlig, underbar människa så här "på gamla dar".  

Måste komma ihåg att tala om det för henne!!! Hon har hundkurs hemma nu, vi har ju samma instruktör och tar privatlektioner. Våra EDS hjärnor har ju svårt att ta in en massa info när det är för rörigt. Så himla skönt att kunna ta det mera privat. Men, ska höra av mej till henne och tala om för henne hur mycket hon betyder för mej. Sånt är viktigt tycker jag, att berätta för de som är viktiga, att de just är det. Viktiga. 

Underbara människa!!! 

Har ju även "träffat" flera härliga människor sen jag fick min diagnos. Mysiga människor som jag bara haft kontakt med via cyberspace, och vissa på telefon.

Det är jätteviktigt att få prata med andra med samma sjukdom. Det ger i alla falla mej en massa gott. Förståelse på en annan nivå.

Jag har ju vänner som inte har EDS så klart, och jag älskar dom också!  Men det går inte att förstå om man inte sitter i samma sits. så är det ju bara. 

Så. En stor ros till alla jag har i mitt liv!

Kram på er!!! Ingen nämnd ingen glömd.     

 

carro

7 november 2011 23:48

Jag tog genast åt mej & lämnar en kram efter mej =)
Underbart tycker jag att man kan hitta sin själs frände på äldre dar ,det gjorde jag med,en namne & en "syster" & en "till syster" ,så jag inte bara skaffade mej vänner utan även "x:a syskon" ,alltid bra att ha =)
Och som du säger, det finns underbara vänner härute & DU my friend är en av dom=)
Kramen

http://edsfamiljensliv.blogspot.com

Anna

8 november 2011 21:55

Du skulle absolut ta åt dej, alla kramar till dej!

 

pianick

8 november 2011 09:30

Ja inte svårt,att ruttna i hop av allt.Men det positiva stunderna hjälper,familj vänner.Grattis till lillen i efterskott ha en så bra tisdag du kan kram

http://pianick.bloggo.nu

Anna

8 november 2011 21:54

Ja, att ta vara på det positiva är ju jätteviktigt! Annars skulle iaf jag gå under totalt.
Tack för grattiset, han tackar och bugar. :)

Ha en fin kväll du också!!

Kramar!!!!

 

anna e

8 november 2011 10:14

Även om våra kroppar gör "vansinniga" så gäller det att hitta det positiva varje dag. Det som bygger upp och inte bryter ner oss, för då går vi under...

Tror INGEN som inte lever med svår EDS förstår vilket vansinnigt jobbig sjukdom det är som påverkar ALLT i hela vårt system. Vi är multisjuka, men ser ofta ganska frisk ut, utifrån och därför är det svårt för andra att fullt ut greppa och ta in.

Att vi ena dagen kan vara igång och sen vara sängliggandes i veckor. Men VI vet hur det är och har 2 val att göra;
Antingen göra det bästa av de "livskort vi har" eller
tillåta oss bli offer som inte klara nånting...

Hur konstigt det än kan låta, skulle jag inte vilja byta liv med någon annan... för sjukdomen har gett så mycket insikter och lärt mig att se livet med andra ögon och framförallt inte döma, för vi ser bara fasader... vi vet ju hur vi själva kan sätta upp en fasad att allt är bra och när vi kommer hem så rasar vi ihop!

Sjukdomen har gjort mig ödmjuk och tacksam... konstigt nog!
Det är väl så... om man sett botten så uppskattar man toppen desto mer?!

Sköt om dig! <3

http://www.annasdrom.blogg.se

Anna

8 november 2011 21:52

Ödmjukhet har jag också fått lära mej, det är en mycket bra sak. :)
Fasaden av friskhet man sätter upp, är inte alltid bra, men personligen gör jag så för att slippa för många frågor. Särskilt när jag mår så här dåligt.

Ta hand om dej nu!!
Kramar!!

 

Malin

8 november 2011 11:16

Det du ger får du tillbaka <3 hatar EDS för helvetet den ger mig men är tacksam för det fina den gett mig...hoppas nu du får komma mag/tarm snabbt annars får du ligga på!!! Och du .....tack för igår (måndag) love you <3

http://malismastiff.bloggplatsen.se

Anna

8 november 2011 21:51

Älskade Malin, det är precis samma för mej. Jag skulle ju aldrig träffat dej om jag inte tagit kontakt med andra.

 

Henny

8 november 2011 18:28

Ja det goda med sjukdomen är väl det att man hittat en massa sköna människor man aldrig annrs skulle ha stött på<3
Bra att du utreds vidare med magen för så där kan du ju inte ha det!Jobbigt bara att vara i väntanslandet...kram!

Anna

8 november 2011 21:50

Det är helt otroligt vilken skillnad det blivit för mej sedan jag fick kontakt med mina olyckssystrar!!! *kram på dej*

Den där magen ja... Fy fanken vad det börjar bli jobbigt...

Kram!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu hoppar jag över till den nya bloggen. Välkomna dit.    Ehlersdanloslife  ...

Jo, jag är nog det ganska ofta. Jag vill gärna tro det bästa om folk, även om livet har lärt mej att man ofta inte ska det. Rent krasst.    (Sen kan man självklart "hit the jakpot" också, jag träffade ju min allra bästa vän på nätet, via ett foru...

Snart är jag klar med min nya blogg.   Den här kommer finnas kvar, så klart, men jag byter bloggleverantör. Det är för att jag måste kunna blogga från mobilen, vissa dagar klarar jag inte av att sitta vid datorn. Då är den andra enklare.   Så s...

Ja den har visst gått och gömt sej tror jag... Herrejösses så trött jag är!!! Jag vet att det beror på mitt minimala näringsintag, men alltså, jösses...     Tänkte visa bilder på operationsärret på magen. Det är "finare" än jag trodde det skull...

      Visst längtar vi lite efter vår och sommar nu va? Värme är alltid bättre för min kropp, antar att det är så för er också, så jag lägger ut lite längtansbilder åt er, så ni har något att dagdrömma om.     Natti.     ...