Ha ha, min älskade make drar öronen åt sej när jag säger så, för då brukar det sluta med att han får göra något här hemma.   

Men denna gång är det en annan plan. Jag kan inte skriva om det här just nu tyvärr, och jag ber om ursäkt.

Jag hatar när folk är kryptiska, och nu är jag det själv, så därför ber jag om ursäkt. Men det kommer, jag lovar.  

Jag kan säga så mycket att jag har pratat med patientnämnden idag, och vi ska se till att åtgärder görs angående denna läkare jag har skrivit om.

Jag återkommer när jag vet mer, som jag kan skriva om offentligt, jag lovar.  

Jag pratade med mej själv idag, och beslutade att gå en liten sväng i skogen. Jag måste få lite skog och natur i själen, jag bara måste!!! 

Sen att det straffade sej, det får jag ta sen, antar jag.... För jag mår så dåligt nu, att jag visste att jag skulle få straffet a`la megastor sedan. Och så blev det ju....

Blir galen. Skulle ta ett steg (och jag tar extremt korta steg nu för tiden kan jag intyga) och råkade trampa på en sten som var hal. Det resulterade i att jag nästan gick ner i split och bäckenet gick isär... Åh!!! Grrrr!!!! Blygbenet sprängde värre än när jag var gravid. Och jag blir arg som bara den.... Varför i hela friden ska jag inte kunna gå ut i skogen och sitta på en stubbe utan att få sota för det? 

Jag behöver min stubbe för att hämta energi och styrka.   

Hm, detta låter nog konstigt för er som är nya, men jag älskar naturen. Mitt sätt att hämta styrka på, är att gå ut i skogen nära mitt hus och hämta styrka, genom att sitta på en stubbe och bara andas.  

Det gör mej så otroligt ledsen att jag inte längre klarar av att ta mej till den där stubben. Herregud, att jag inte ens ska kunna gå sisådär 700 meter ut i skogen, för att sitta där och andas.   

Ibland tar denna sjukdom så mycket ifrån mej. Det är överväldigande. Vissa dagar är det svårt att se det positiva i saker och ting, när Murphys lag sätter in.  

Tur att det är en ny dag imorgon, och att jag  har möjligheten att göra det bästa utav den. 

För det är trots allt ett val man gör, till stor del. Man gör ett val varje morgon när man går upp, ett val om hur dagen skulle kunna se ut. 

Jag väljer att se dagen an med positivt sinne och göra det bästa av den. 

Jag VET att det låter som en klyscha, och låter präktigt, men jag sr faktiskt ungefär så på livet, annars skulle jag gå under.

Det gör massor att se livet positivt, iaf för mej.

Nu hoppas jag ni alla får en underbar helg. Den blir vad ni gör den till.  

Kram på er!!