Dela med mej av något positivt!  Jag är ju inte EDS, jag är ju faktiskt människa också. 

   Min lille kille älskar att hoppa studsmatta, och jag tror att det är bra att han stärker sina muskler, även om man får passa lite, eftersom han är så himla överrörlig. 

   Han får stötar när han ska gå av, och det vet han så himla väl, lille gubben.  

   N vet precis hur han ska få Lillen att kasta leksaken, det är ju bara att lägga upp den på studsmattan.....

   Så kastar han den snart ju!! 

   Min promenadväg i "min" skog. Älskar det!! Det är hit jag går för att hämta energi och glädje. Det är synd att det gör så ont just nu bara...

   Liljekonvaljen har börjat slå ut, så vackra!!

Just nu är jag ledsen. Riktigt ledsen...

Och lite arg.

Jag är ganska tuff så där, men ibland så....

Sjukdomen kommer sätta stopp för sommarens semesterplaner. Nästan garanterat. 

Det gör mej väldigt ledsen. Tänk att ens kropp kan göra så ont, och motarbeta en så pass va? Just nu vet jag inte riktigt vad som händer.

Jag är en riktig kontrollfreak, och gillar inte att inte ha koll. Nu har jag ingen koll alls. 

Kroppen gör saker hela tiden nu, som tar mej med överraskning. 

Fötterna svullnar, både åt sidorna och uppe på. 

Ryggen gör saker som den aldrig gjort förut. Det värker hela tiden och i hela ryggen

Vänster armbåge är helt fel, och vänster (halva) hand sover konstant. 

Det ploppar upp nya saker hela tiden!!

Hjärtat slår volter, det hugger både här och där, njurarna gör så ont ibland att svetten börjar rinna. 

Vad är det som händer? Det mesta av detta är nytt, som lagt sej på allt det andra...

Jag är inte en nervös människa av naturen, jag tar det mesta med lugn. Men det här börjar göra mej en smula nervös. 

Måste nog meditera lite ikväll tror jag, lugna ner mej. 

Kropp och själ står ju varandra så nära, jag kan ju försöka få det ena att må skapligt, när det andra mår skit kanske?  

Jag är ju opererad 15 ggr, och mina ärr är ganska fula, även om en del ser riktigt skapliga ut, med tanke på hur de skulle kunna se ut.  

   Vänster knä gjordes först, och han hade alldeles för långt mellan stygnen, då kan det se ut så här. 

   Aningens lite för mycket ärrad hud, eller så.  

   Det här ser faktiskt riktigt skapligt ut och det är väl tur det, med tanke på att det sitter mitt i vingen.  

   Höger knä ser bättre ut än vänster, men min kirurg hade lärt sej från första gången, och satte fler och tätare stygn. Då hade jag ingen diagnos, så det var väl tur att man hade en bra läkare som lärde sej av sina "misstag".  

Har många fler ärr, jag ska bara försöka få till lite bra bilder, om jag kan. Om ni vill se alltså. Tänkte bara att jag kan ge någon några bra uppslag. Be sin läkare att skära i hudens riktning som exempel. Följa huden, inte skära rakt över fibrerna. Då blir det snyggare. 

Personligen bryr jag mej inte ett dugg längre, jag har så otroligt många och fula nu, så några fler fula gör ingenting.  

Nu ska jag få barnet i säng, vi har nyss ätit kvällsmat. Grillad kyckling, rostade rotfrukter, bearaise sås, hemmagjord aioli med massor av vitlök som vi doppade bröd i. Mums, gott!!!    

Måste ju dela med mej av denna lilla underbara plutt.  

Han var en liten surprice, jag åt minipiller som jag slaviskt tog varje kväll.

Antagligen är det min EDS som gjorde att jag pötsligt inte tog upp tabletterna, för jag hade ingen maginluensa eller så när jag blev gravid.

Det var meningen alltså, att vi skulle ha en till, fastän min kropp tog stryk, så pass mycket att jag nog får lida för det resten av livet.

Men det är det ju värt!!! 

    En glad liten kille, oftast....  Han är i sin treårstrots, så visst är han ganska billig emellanåt, men däremellan är han helt underbar!!

Idag mår han mycket bättre, även om han inte är sitt forna jag än. Men andningen är mycket bättre och han verkar inte ha ont i öronen längre. Febern har gått ner till mer normala grader och vi kunde vara ute en liten stund. Frisk luft är nyttigt, även om man har lite feber!!! Anser jag iaf.  

Idag får jag verkligen sota för min bravader den här veckan, och antagligen imorgon också. Men det vat jag ju i förväg, egentligen, och gör det ändå. Då får man stå sitt kast! 

Nu blir det nog en lugn kväll framför tvn. Kroppen har sagt ifrån helt. 

Ha en fin kväll!!!

Det är ju inte alltid man tänker längre än näsan räcker...  

Varför i hela friden gör jag hela tiden saker som jag få ont av?

Jo, jag kan svara på den direkt. För att jag tycker det är väldigt roligt att göra vissa saker helt enkelt. Även om det blir surt efter.  

Jag kan inte utveckla detta mer tyvärr. Hm. 

Men jag fick ett roligt samtal idag iaf!! Jag såg ju en väldigt ovanlig rovfågel här igår, som jag rapporterade till hemsidan svalan, en sida där man rapporterar om man ser lite ovanliga fåglar helt enkelt. 

Nu ringde han som är fågelkännare lokalt här för att fråga om vad jag sett. Han kommer förbi imorgon så vi kan gå ut i skogen här, jag ska visa honom en plats där ormvråken sitter och äter. Jag har ett häckande par här framför huset.   De är så himla vackra! 

Fågelskådning är ju ett intresse som kroppen faktiskt klarar av, till viss del. Jag har väldigt svårt att hålla en kikare framför ögonen för länge, men jag hinner ju se lite!   Naturens under. 

Imorgon blir det att ta Lillen till Bvc, vi ska kolla hans allergier. Tur att han inte har så farligt, jag hoppas att han klarar sej från det, helt och hållet. Jag använder bara miljövänliga produkter i hemmet, det är himla onödigt att utsätta sej och sina barn för en massa farligt kem. Ajax och sånt. Ett gissel. Förhoppningsvis hjälper det till iaf.    

Ja, det känns som om dagen har gått i den farten ungefär.. 

Riktigt ont idag, men det visste jag ju redan igår att jag skulle ha. Tänk att den här kroppen aldrig gör som jag vill. Imorgon har jag för mycket att göra, igen. Saker jag måste göra. Sen då?

Resten av veckan? Tja.

Svullna, onda fötter, knän som krasmar och värker, höften gör ont för varje steg jag tar, ryggen känns som om den ska gå av, nacken gör ont ner i höger arm, armbågarna gör ont hela tiden, vänster lillfinger och ringfinger sover hela tiden, höger handled gör nu inte bara ont när jag rör den, utan hela tiden, båda axlarna känns som om de ska trilla av. 

Magen, astman, huvudvärk, hjärtklappning är ju bara en bonus.   

Herregud! Sicken gnällkärring jag blev!!!  Asch, jag är bara i en svacka, man blir ju lite känslig då. 

Annars har jag faktiskt haft en bra dag på andra sätt.

Såg en ängshök idag på vår baksida. En otroligt vacker rovfågel som är starkt hotad i Sverige och väldigt ovanlig. Det var ett privilegium att få stå där och titta på den, när den cirklade runt, runt, bara några meter ovanför marken och bara några meter från mej. Naturens under ger mej glädje, varje dag! 

Och utan familjen vet jag inte vad jag skulle ta mej till. Tänk vad ens barn och en underbar make gör mycket för ens välbefinnande, trots kronisk smärta. Mmmmm.   

Idag var vi på VM i plöjning, som var bara några km från oss. Perfekt för en liten två och ett halvt åring som är totalt traktortokig!!   

   Behöver jag säga att han var väldigt, väldigt trött efter fem timmar med traktorer!! 

Vi ställde bilen hos en kompis som bor tre km från stället där det var på, och så cyklade vi sista biten, för att slippa allt strul med bilen. 

Vi har världens bästa vagn till Lillen, en kombinerad cykel, jogging, drag med hund och drag med människa vagn. Supervagn!!

Han somnade gott när vi cyklade till bilen kan jag tala om!!! 

Sedan hade ju jag jätteont så klart.... Hem och ta starkaste tabletterna jag har och sen lägga mej i sängen med fötterna upp. Oj oj, jag kommer vara död imorgon.

Men det var det faktiskt värt!!!  Lillen var ju i paradiset, tänk att få dela det med honom!!!    

Nej. Det gör jag inte.

Jag blir sämre väldigt fort nu. Och jag fattar inte varför.

Det blir som en ond cirkel. Ju sämre jag mår kroppsligt, desto sämre mår jag psykiskt. Så mår jag ännu sämre kroppsligt. Och så vidare. 

Känns lite hopplöst just nu, men kommer säkert kännas lite bättre redan imorgon bitti.   

Asch, jag kan ju hoppas iaf.