Släktträff idag. Skulle gå runt på flygvapenmusèet i Linköping. Inte ens det klarar jag av utan att få så ont att jag mår illa.

Ibland blir jag lite förb. på min sjukdom faktiskt. Sedan syns det ju inte utanpå hur ont jag har. 

Inte för att jag vill att folk tycker synd om mej, men kanske lite förståelse. 

Nu kommer jag få sota för denna dag hela veckan. 

Men det var ändå kul att få träffa hela familjen, syskon och deras familjer plus päronen.   

Jag opererade ju två diksbråck i maj förra året. Eller diskbråck på två nivåer i nacken rättare sagt.

Visst blev det väldigt mycket bättre efter, värken i armen försvann nästan helt, och nästan direkt.

Men både jag och läkaren visste ju att det skulle bli mer press på de omgivande kotorna när man stelopererar två så där. Och det känner jag med besked nu kan jag tala om!!

Jag har riktigt ont. 

Jag hoppas verkligen att det håller, och att jag inte får på fler nivåer. 

Min kropp börjar bli väldigt utmattad efter operationer nu för tiden. Jag är ju trots allt sövd och opererad över 15 ggr nu. 

Sen får man överdosera de flesta mediciner ju. 

Fast det är ju skönt att ha min diagnos nu, så jag kan förklara för sjukvården varför det är så, och kanske bli trodd!!! För det har jag då sannerligen inte blivit förut... 

Nu sitter jag här och ska förbererda mej för att sova. Lite andningsövningar. Meditation. 

Med förhoppning om att få sova mina 6 timmar.  

När jag orkar ska jag skriva om hur naturmedel och örter kan hjälpa. Det är jättespännande!!   

Ja, man märker inte hur viktigt det är förrän man lider brist på det, inte sant? 

Det tog många, många år innan jag till slut fick lite vettig sömn, och det var i höstas när vi köpte nya sängar. Jag sover halvsittandes med fötterna i vädret, och det funkar så bra att jag får sova fem, sex timmar i sträck!!! (Elevationssäng) Underbart efter år med att vakna en gång i timman av smärtor.

Jag kan inte sova på sidan eftersom jag får så ont i mina höfter, och axlarna glider ur läge. Men på rygg, hela natten, med böjda ben, då går det så himla bra!! Självtänkande skumgummimadrass är att föredra, Tempur är inget för oss EDS patienter. Alldeles för mjuk enligt min läkare.

Jag har ju först nu de senaste åren insett varför jag har vaknat spänd som en fiolsträng varje morgon. Musklerna har ju försökt hålla ihop kroppen under natten, inte koonstigt att de blir trötta.

Sedan är ju inget perfekt. Kotorna i ryggen ligger aldrig rätt på morgonen, men sträcker jag på mej så ploppar dom tillrätta igen.  

Tja, det var lite om sömn, men det kommer säkert mera i det ämnet, eftersom det är så himla viktigt.  

Hur har ni det med sömnen?   

Jag känner i hela kroppen att jag inte kommer kunna sova bra inatt.

Den är på helspänn och gör ont.... Överallt.  

Får helt enkelt ta smärtstillande och muskelavlappnande, jag som trodde jag skulle kunna ta en paus från det...

Gonatt alla!! (För jag SKA sova. Snart... )  

Ja, inte just nu alltså, jag klarar inte att sitta vid datorn för länge.  

Men det kommer, jag lovar!!!

Jag har massor att berätta!!!